berg, yutraee? Stormäktigste allernådigste konung! Enligt E. K. M:ts vilja skall deana urtima riksdag ånyo behandla den stora frågan om förstärkning af rikets försvar. Måbäcda har hor allttör länge fått vänta på ena nöjaktig lösning. Eu vinst har dock dröjsmålet mediört. — Hela vårt folk inser numera förstärkningens nödvändighet, så lifligt det än önskar att åt det tredhga arbetet uteslutande egna sina krafter och iör eväråelig tid undslippa krigets slände. Menskliga önskoiogar kunna icke alltid uppfyllas. Våra dagars förhållanden ställa dessutom med syöonerligen skarpt allvar den gsmla påminnelsen om beredeise till krig såsom vilzor för fred till hvarje folk, som i ett sjalfständigt fädernesland vill åtojuta fredens välsignelser. Att samma påminnelse också redan biifvit sf sveaska folkets ombud bebjertad, torde den sist hållna lagtima riksdagen hafva klart ådagalagt. Med sällspord enhällighet baviljades då betydliga anslagssammor till vapen och befästningar; endast om armåns framtida organisation uppstod tyvärr en menmgsskiljaktighet, som för tillfället icke kunde utjomnas. Huruvida i sist berörda afssend2 resultatet nu blifrer lyckligare, skola de kommande veckornas öfverläggaingar och beslut utvisa. Andra kammaren frambär emellertid både af pligt och böjelse inför tronen sin underd. försäkran om osviklig trohet och särsk en samvetsgrann pröfning af de nya som komma att framläggas, samt anhål derjemte att i E. K. M:ts nådiga ynaest städse få vara innestuten. Sedan derefter krigsministern till telmännen aflemnat den kongl. propositionen med jörslag till ordnande af landtförsvaret framträdda talmänaen inför tronen och bugade sig, hvarmed högtidligheten var afslatad och processionea återvände i samma ordning, som dana hade inträdi i salen, logen af hertigarna eller den kongl!. famil