Aftonbladet – 12 september 1871, sida 2

MADAME ARMANDT. Berättelse af mrs Jenkins. Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet. Den ser så lätt ut på notstöllaren — icke en dill, icke en rulad — och dock hvilken konstens triumi kan den icke blifva. Hvilket behag, hvilket utsökt bebag, hvilken konstnärlig enkoihet läg ej i den unga grefvinnans ätergr vande derat och huru fultändad urtalsde hav icke hvärjo stafvelse! Atven mes eu mindre unscbar röst skolle ett sådant sätt ac sjunga hafva varit hänförande. D an sista tonen förklingst såg den gamla Hon saoe blott ett enda ord: deiicieuse! hvarpå hon åter kröp upp i sin stol och tillads: tcers, wera, ma cherie.n Ket:y sjovg Voi chi sapete. Inte en toa mer. i sitono, utbrast enkegreiv eo; vm hela själ är försänkt O.x någo: tiog skulle kuur a hälia mig qvar hr, så vore det denna herrliga, gudonhga stämma. Mona, tillade hon half:ögt, j2g måste ress; det skulle aldrig gå an att stanas här. Se på Yolanden, sade bon högt tiil Ketty, och cä denna vände sig om och smålog mot fröken de Keronanne, mötte henae ur jättionans junoöga en passionarad blick, s0,4 nästan gjurde henne ftörlägen. Skel jag trifvss hä ? Skall jag någoo8n blifva hemmasiadd här? Hvilka besynnDerlioa ructuvmer! Äto ala iransyskor så der besynverhgs? Jag skol ej sekua min svärmor myck:t tär bon reser. Hon påminner mig om oakel Daniel. Hennes son, hen) Se A. B JM 197—201, 203—210.