Aftonbladet – 11 september 1871, sida 2

andra mycket stt tänka på. Skulle den unga fran kallas comtesse (det var lustigt att höra dessa olika näsljad, som troddes vara det rätta uttalet) eiler grefvinna (countess)? Miss Taynbee afejorde saken så att Ketty i England skalle tå den engelska grefvinnetiteln och i Frankrike den franska, med hvilken djupsinniga lösving af problemet vederbörande förklarade sig nöjda. May och Tottie vorn brudfärnor. Den senare drog handsken af brudens hand, ty May darrade så stt hon ej kunde det. Ketty hade bedt att få slippa vara Därvarande vid frokosten. Hon sade att hon ej kunde uthärda att man skulle bålla tal om bepne och dricka hennes stål. Hennes bleka anlete visade också, att hona ej var ien passende stämning för hvad hon kallade den festliga stunden. Hon var sig tik till sista ögonblicket, förqväfde allt som hos henne var ömt och älstligt.. Då vagnen rollade bort, sede herr Sinctair till tant Poliy, då hen förde henne tillbaka till salongen: Nu, syster, iate ett ord om bröllop på (tio år bä-eiter!. Onkel Davis! var dena enda, som ej var närvarande. Hao hsda rost bort några dagar förut, men han och Kouty hade vänligt skakat havd med hvarandra. Gzrefven och gre!vinnan reste till Rom. Då de Jencsy påininto Ketty om bäres önskan ect få komma till Ialien svsrade hon: Omständigheterna förde mig hit Min teori är bevisad. Medger ni det?. Hvilket han naturligtvis gjorde. Den uvga grefvinnan skref till sitt hem, som hon forttarande kalisde Mayfield, och berättade förtjust om allt hvad hon såg och hvad hon företog. Hon började nu tsia italienska med lätthet. Hon tog lektioner i målning at en konstnär af första rangen.