Aftonbladet – 11 september 1871, sida 2

Jag har ordnat detta rum för er, 8ade den gamla damen, men ni kan sjelf välja hvilket avnat ni behagar, ty jeg stannar här blott tillräckligt länge för att kunna ioföra ör i den rätta umgängeskretsen. Jag törs ej lita på Armand. Han skulle kasta er midt upp i bourgeoisiep. Låt honom ej göra det. Jag bäfvade för att han skulle gifta sig bland dam. Men jag är ej af adel; sade Ketty och lyftade hufvudet med en stoltSet, sem kunde Kafva anstått en drottring. Nej, men ni är utländska, ma belle, och ni har inga slägtingar. Ser niej skilnaden ?, Ketty tyckte ej mycket om denna skilnad, men hun sade ingenting, ty enkegrefvinnan skrämde benne pästan med sin lifiighet och sin köld — af hvilka båda egenskaper henpos väsende tycktes utgöra en förunderlig blandning. Skall ni verkligen resäf. frågade Ketty för att dölja sin misstynthet. Tack, min söta lilla vän. Ni är älskvärd, men inte uppriktig. Ni önskar ej att jag sksll stanna qvar, och ni har rätt deri. i likoa hvarandra lika litet till det inre som det yttre. Ni är bildad för i dag, jag för i går. Dessutom är det så stt resor föryogra oss. Då jag kommer till ett främmande ställe, glömtner jag mina år. Mis resa är bestämd. Jsg säger er det genast, så att vi få tillbringa nägra dagar i fred. Arvends giftermål åverger mig min frihet. Och nu skall jsg lomaa er i ron, sade enkegrefvionen, kysste Ketty på kinden och trippade bort så lätt, som en sexton års flicka. Sensre på aftonen måste Ketty sjunga. Armand hade sagt henne att hans mor förstod musik, och att henn:s smak var kinkig att tillfredeställa. Hon måsta höra den bär sta, eller ingen, Ketty förstod at haa var