MADAME ARMAND). Berättelse af mrs Jenkins, I Öfv rsättning från engelskan of Mathilda Langlet. Tiden går, som vi veta, sin jemna gång, antingen vi ha ledsamt eller roligt, antingen vi äro glada eller sorgsna. Måttet på dess hastighet ligger hos oss sjelfva. Herr Sinclairs sex veckors ferier voro nu tilländalapna, och han måste återgå till sitt arbete. Då de stodo på däcket af ångbåten, som skulle föra dem till Oban, sade han glädtigt till flickorna: Hvarför skulle vi inte kuana göra en liten tur till Norge nästa sommar? Nästa sommar! Fäger som hafva noga döttrar synas aldrig befara några lörän tri gar i sinn, oppgjorda ploner. Da se v jigen bröllop firas randtomkricg, me lefva dock utan pl fruktan att en dylik häadelse skulle kaana förändra eller ingripa i deras lifs ordning. Hvem har någonsin sett en far söka alter goda partier år sina döttrar? I Vid vår lord Harry! Här he vi grefvon! igen! utropade herr Sinclair, Ä hsn vid hemkomsten till Mayfioli genom de uten-! skrifterna på anlända bref. P tämpeln ! visar att han är i Frankrikon, tillade ben! Innan han öppnade de Jengays bref, läste han alla de öfriga. I grefvens bref lög ett annat; han läste några rader i det ena brefvet, och stoppade sedan båda tillbaka i kaovertet utan någon anmärksing; sjellva Bessie kände sig nyfiken. Hvad tror du han skrifver om?. frågade Tottie, så fort fadren lemnat rummet. ) Se A. BJM 197-201, 208—208.