Aftonbladet – 9 september 1871, sida 2

NOrge Bar fl LACER fOr, all vara Lartyg ha tr until vägen till Jan Mayn, nemiligen den! ve 1 yse ide Svend Foya. År 1864, efter: oc hbomkomsten från en expedition på Jan Mayn, i: begaf ban n mligen till Finmarkens ku-ra stor och bör der med sitt ångfartyg idka! fångst of den s. ku Finmarkskvalen. Svend i Poyn var då 95 är gammal, men med ung-!pni domlig energi grep han sig an med sin nya fö uppgift, iogalaada var af de lättaste 4 ller minst farliga, hvarom man kan öfversim tyga sig genom en liten episod, fom en afiv: hans biografer har berättst, och som är karakteristisk både för mannen och detta slags: ns fångst. it Till förklaring må först nägra upplys nin-! Mile par meddelas ow fiöngs Detia best deri, att en i f så å artyget kanon afskjuter met hvalea en harpun en ling efter sig, Så snart nu hvalen kö ner sig såra dyker han ned, och nu börj oit foresradi Japp, hvari å NB under det man sticker på linan med en lämplig! motståndsk: ratt, mm. ja med, draget all hvaiens of kratt. Fordom gällde det! då att äter k a hvalea så nära, att man: kunde skjuta ihjäl hono:a med en granat. Na ä brukas dsremot blott en harpun, bakom hvars; hulling en spr anbragt, hvilken d exploderar vid hvalens eg gen ryckaing. Felet; hos da förut brakliga sprängeranatorna, hvilka! :b Foynd efter möaster från G landsfängsten h begagnade, var, att hvalen visserligen spräng-: des, men till följd af sin magerhot mod det j rad för hvilken han i ijol rea består i att få hvalens inra syldt 1 från granaten, som iutränger tillsar med harpnoen. På detta sätt ka hållas uppa i vattaet och flyta !i liga feta Grösland ättas det, Ppen, 0 Koyas ån Dei bar on bredie ken sprack at lat hand steg til at skinon förmådde gick stick ist 1 Bm srpunerna i bort me eta : dret, och på det sättet; nde storin i hela 10. tyst fram och å ville, de: visata lestid sllt mi var, som man bada stället för ea h fortsatte han brast af sig sjel, älladss säkerii hjerta ombord — kanske i ty Svend Foyns; ty blästen hade då tili stora, Då Svend Faa mand detia nya : i ; I fjol han ävda iu i September! med sina två åogfartyg fångst 36 hvalfiskor! till ett värde af omkring 30,000 spåd., en vi som knapp ull vara t den fortsätta med ett så kos fång. r ligt tagit hvalfiskens spö bereda tran, utan äfven sökt låta eja ets öfriga delar komms3 till nytta i form a? gasno, för hvilket ändsmålbsni Varanger har låtit anlägga ea s !d guns hval baräknar man att i mede verera 1000 contner räv och det härigenom erhå har redan hos votensks tf, ex. dex bekanto profes man torde kunna vänta, att dat eka få lätt och lönande afsättning. Den fråga, som ännu återstår att besvara boträfande deona fångst, är, om hvalen inf gig årligen Vv Finmarkens koster, så act 0 kan räkoa på att ständigt ba tillräcklig tillgång på fångstoch tillverkningsföremål, Statliga nigra ord om den på bankarne utanför Finmarkens kuster bedrifna fångsten af YHaakjerring? — Ishufvets haj, scymnus borealis. Den idkas ämligast med fartyg och båtar från Tlammerfest, år 1868 med 67 och år 1869 med 56 fartyg skämt resnekt. 54 och 61 bätar med en besättning tillbops ar omkriog 600 man. Massan af den på degsa båda ör hemförda Jefverna uppgic 7768 ch T2T7 tunror till e och 43 800 spd. Denna grad underkastad tillfällighe är så olika för de deri att det är svårt att up; talsboräkning af bs ernas ivkomst. Det ka id enligt en berä lid öfver expediti nerna från Hammeriert, utgjorde den på hvarje särskild mans lott år 1869 jommande en iråv 9 skilliag för de mia n till 69 sk. för de lyckliga , som dock står betydligt ualåra, Till denna förtjenst komn, hvarmed besättningarna för503 a? raderierna, hvilka vidkännas alla kostuaderas för utrustningen. De på rederierna sommande vå tredjedelarna af fävgsten utgjorde samma år i me eh al pr kommersläst 412 spd., hvaremot de är 1868 belöpte sig till 69!2 spd., men fluktnerade för öfrigt dessa båda år mollan 5!, och 190 spd. Vid dennz beräkning bar dock icko tagits ib raktande den längre eller kortare tid, ha oputagit, och hvilken uppgick till mellan 68 och 170 dagar. Icke helier denna gren af Ishafsfängsten är eynnerligen gammal; den bogyates först : 1840, d. v. e man började då idka den mod ängfartyg ote på bankarnse eller dens, k. Havbro,, hvaremot den törat blott försöktes närmare land och med öppna båtar. De första försöksa slogo utmärkt väl ut, och msa kan göra fig en föreställniog om det iutresse, som deta nya pä rvgsfång med ens väckte i Haiomerfest, genom några lifliga anteckningar, som en gammal fiskare från des: dagliga förtjen lycklizs fö sie, Ott res Jer ett m mer provi mm ms VS d i n Råsom en a gula ruva för Finraark n. k t sket det stående om hvarje tanke ue, och der två ide man vara ilida haakjersiogen, som att baiens damer äro somtalsmnet bland uvga korrar dagen efter en balpott Fron hvardagslifvet fördes de:sa hask8 absosberats ar detta flere stodo ti