MADAME ARFAND. Berättelse af mrs Jenkins, Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet. FEMTE KAPITLET. Två i onkel Daniels fälla. Herr de Jengay var borta och Bessie andades åter frit, Hon rådde ånyo om sin tid. Hon kand? nu med tålewod iyssoa tili kokerskans låvgrandiga beskrifpiogar på nya raaträtter; hon kunde åter få sin haodkammare städad och ordentitg; hon kunde vara i öfre vånivgen elior undre våningen och vara lika logo. Det är kanske nädvärdigt att baiva nåfe gåvg befannit sig i samroa boläge: 2sste och att vara lika ssmveteg bon, för att rätt kucca sympatise henne å dena könsta ar 3 in:sgit h:nce. Hon var så ovanligt liflig att h n nästan föreföll litet orolig; men det ozktadt var det tungt i lnttes 1 nes:met. Msy, alltid en, satt pi sin vanliga plats nära det rorra töggtvet st dat tila för maket, som flickorna begagnade till lektionsram. May brukades anlud till nyttiga syssslättningsr använda tiden mellan första och andra frukosten. Alla hennes talanger voro lika blygsamma som hon ejell. Hoo lyctades förträffligt i att måla blommor efter natoren — en enda blomma i en liten vas — och det var härmed hon nu var sysselsatt. Ketty, hvsrs musiköfningar förs hade varit Bessies största plåga, läg nu på en soffa med den sista nya romsnen i handen; men hon vände bladen så hastigt, att det var tydigt ) 50 4, BJ 197—201, 203--207.