Article Image
Till Redaktionen af Afionbladet. Såvida det åligger drätselnämnden att sörja för den trafikerande allmänhetens beqvämlighet, kunna vi ej underlåta att päpeka ett förbållande, rom — helst nu då den väta årstiden närmar sig med stora steg — fordrar rättelse. Vi syfta här på det skick, hvari den stora stråkvägen till Centralbangården, nemligen Clara Strandgata, befinner sig. Man säger, att vär stadsstyrelse saknar framtidsbiick, och anför som exempel härpå, att densamma underlåtit att söka reservera Olara fattighostomt för utvidgning af Rödbotorget till en för Norr behöflig saluplats i närheten af Milaren och Centralbangården; men ifråga om Clara Strandgata kan ej denna förebråelse göras, ty alltifrån den tid, då första biten af densamma mellan Vattugatorna öppnades för trafiken, har derna gatas försättande i farbart skick blifvit ståldt på fråmiiden. Betrakta vi dess särskilda delar, så finna vi stycket från Nya Kunugsholmsbrogatan till Karduansmakargatan alldeles sakna stenläggning, Det vore väl äadock billigt nog om utmed stallbyggnaden lades en tvåmanstrottoar, hvartill materialier till god del flonas i de stenar, som utan ordning ligga kringströdda här och der på körbanan. Under regntid är hela denna gatudel en enda dypöl, som visserligen kan vara intressant för dem, som äro stadde på upptäcktsresor efter fast land, men som ingaunda kan i saygghetens och sundhetens intresse försvaras. Har man nu, utan att fastna här, lyckligt kommit öfver den ofta öfversvämrmade fortsättningen af Karduansmakargatan, så fioner man till sin lycka, att mellan denna gata och Lilla Vattugatån, utmed det här belägna stora huset, finnes en stensatt — rännsten, der man kan komma någorlunda torrskodd fram (såvida man ej mötes af en gigantisk vattenledvingsstråle, som vid tiden för berg gång söker under den torra årstiden stäfja det yrande dammet på denna gata). På andra sidan Lilla Vattugatan måste man vika af till venster, hvilket i vanligaste fail reed tillhjelp af rännstenen bra nog går för sig, och har sedan utmed den välkända tvättinrättnicgen -— föremål för allas undran! — en trätrottoar, bestående af locket till en kloak (som dock ofta nog för kloakens recsnivg står öppet), hvilken sträcker sig till Stora Vattugatan, hvarefter man, om färden gäller stationshuset, har godt rent grus att sträfva uti, tills man kommer fram till detta. Då staden ej kaft råd att ens med fältsten förse den lilla biten mellan Vattugatorna, som öppnades för 6 å 7 är sedan, vore det orimligt begärdt att stensätta hela Strandgatan från Nya Kungsholmsbrogatan till Stora Vattugatan, då så snart som om tvense är tvättinrättningen och materialgården väl korama undan, men ett par små trottoarer — bara med fältsten, vi begära ej mer — å styckena utmed stalbyggnadeu och mellan Vattugatorna vore väl ej för mycket begärdt. Vi grufva oss verkligen för hösten och dess inflytande på Clara Strandgata och skämmas ögonen ur oss, isynnerbet för alla främlingar, att vi, som i auvdra afseenden klädt ap vår stad nästan luxuriöst, icke skola visa oss ha råd att hålla den hel och ren, der det bäst behöfdes och mest faller folk i ögonen. Väl behöflig vore också en trottoar från Stora Vattugatan snedtöfver gandplan till stationshuset, så att gående kunna undvika att bli genomvåta om fötterna på väg till elier från vårt magnifika stationshus. Vi hoppas på ett välvilligt upptagande af dessa såsom välgrundade allmänt erkauda anmärkningar, hvilka ej gerna kunna anses framstålda i otid, i annat fall än att vederbörande redan gått i författning om de påpekade bristernas afhjelpande med det allra snaraste. Stockholmare. TELIA FETA SR

7 september 1871, sida 3

Thumbnail