Aftonbladet – 6 september 1871, sida 2

Jag frågar föga efter beundran af den som beundrar allting,, svarade Ketty, I ett bref, som Ketiy vid denna tid skre till en jemnårig väninna, yttrade Hon sig on de Jencay på följande sätt: Jag ken försäkra dig, käraste Minnie, att han ej på minsta sätt är farlig för mitt hjertås frid jag nära nog önskar att han vore det. Jag skulle vilja erfera denrå underbara känsla som säges kuvna borttaga all sjelfviskhet:; herr de Jencay skall aldrig kunna väcka den hos mig. Han serrätt bra ut, är högväxt nog och mager nog; han för sig väl och går, oct kommer in, bäitre än någon annan jag sett Jag har fåfängt försökt utgrunda hvari bemligheten häraf ligger. Han förstår något litet musik och rmälnicg. Jag tror ej att ban är en vparr; men att han skulle kunna iogifve hvad du behagar kalla en evig tillgifvedhet — eldrig, aldrig, sldrig! Emellertid öfva: jeg mig i fronska och rost mig med detsamma. Stackars Bessie hyser en febersktig lävetan att blifva af med denne Galler. Måzne ban är Galler eller Frank? Jag måste fråga borom Under dessa fjorton dagar hade en underbar förändring inträffat. Oskel Deniel, som i början motisgit fransmannen med de grymmaste morrninger, tycktes pu trifvas väl i havs sällskap; de gjorde små promenader tillsamimsns, medan grefven rökade sin eftermiddagscigarr. Hvad kunde föreningslänken mellan dessa håda vara? Om någon för gissa hvilket ämne onkel Daniel! förpämligaet valde för siva samtal, skulle ban troligen aldrig ens ovat det rätis förbållande Den gamle mannen förstod att wara listig såsom ormen, utan att oehöfva vara oskyldig såsom en dufva. Inzen kunde hsfva misstänkt honom för att pa en så stor förmåga att på ett rörande