Aftonbladet – 2 september 1871, sida 3

ten för en tredje, De hvita handskarne ba. de varit med på månget tesällskap. Men oaktadt sitt löjliga utseerdo kunde tant Poliy aldrig göra något obehagligt ivtsyck på nägon. Hos benne fanns en uvgdomiig värma ch uppriktighet, som tydligt sade att hon var en god manniska. Då och då gjorde hon ett försök att se listig ut, utt vara hvad hon kallade pikant; men hennes ruuda, rosiga anlete förblef alltid lika okufligt beskedligt hennes karakter. Den löjliga anoråninren af hennes klädsel härrörde ul! en del st hennes vsna att gifva bort allt hvad hon egde. — Hvad gom helst duger åt mig, brukade hon svara, när hennes brorsdöttrar gjorde några invändningar mot denna vana. Flickorna Binclair höllo mycket af tant Polly, men de försökte alltid så mycket som möjligt föra henne bakom ljuset hvad angick deras egna göranden och lätenden, De vieste väl atv hon var en vida far bupdsförvandi än motståndare; och a frukosten var slated förstod den frauske grefven mer är völ, att fu Jobnson -t Palhwebble var, hvad han keilsde un enfont terrible. TREDJE KAPITLET. En entusiastisk benndrarinna af det äkta ståndet. Det är g.nska angenämt att galoppera öfver den :-juxa grasmarken vid sidan af ett por vackra flickor, mesan en frisk hafsvind lackar sos0v på Jena och glans i blicEBrue, nde it iockarne lossas ur sitt band och svallm ),iit i sviskenet, som rörligt guid. Mycket sivonikvt och högst egendomlirt, täckte Asmund de Jengay, ridande öfvel slätten i sälskap med May och Ketty, hvilkas enda ciapetod var eu gräkårig tidienekt vid namn Tum,