Aftonbladet – 2 september 1871, sida 3

liena i förmaket började hon sitt iörbör med srorsdöttrarne. Nå, flickor, hvad tycker ni om er grefve? — dot är en vacker, hygglig karl, det råstår ag, och det viiljag försvara med, mioa bsin. Det var en förundransvärd enstämmighet de svar frå Johvson på sin fråga fick af Bessie, May och Ketty: Nej, hän är inte la vacker.n Jag tycker att hen är riktigt söt, sade Pottie. Du borde inte uttrycka dig så, inte ens vär vi äro allevan, sade Bessie förtviflad. Hvarlör iate det? frägade Tottie. Behåll dina tankar för dig sjelf, eller åtninstone dylika tankar., sade Ketty; .du är ör stor pu att prata sådana dumbeter.. Jeg försäkrar,, sade tant Poliy, att ni lickor kande förvilla kung Salomo sjelf. Ni V rätt söta allesamman, men ite ä ni sälana Venussr, att pi jost kan fordra en vollo, hvar och en af er. Verus stod inte i n ill Apollon, avmärte Keur. Mim söta, jag vet mycket väl att Vulsan var bennes man och det är ju en tydig viuk att skönhet å ensa sidan är nog för ett äkta par. Ketty kunde ej låta bli att skratta, och Tottie var genast tiil:eds med en gåta. När är kärleken vanskaplig, taut Poly?s ropade kon. vÅh jag skall säga er det: när len är bara å ena gidan! Men den här unga karlen sor verkligen bra ut; litet mörklagd, törstås, men det kunde man ju vänta. Jag har aldrig sett en bättra sydd rock på någon karls axiar, och bankär blygsam och tillbakadragen; men dei kauske beror derpå ait ban inte är hemma i språs ket. Fravsmännen äro ej omtalta för at! vara anspråkslösa. ti(Forts.) slags förbisdelse