Aftonbladet – 2 september 1871, sida 3

Efter en kort tystnad, hvaruoder hästarne giogo fot ör fot, utbrast May helt bastigt: Vi mäste verkligen se hvart Ketiy tagit vägen,, och han drog åt sig tyglarne och Baite sin bäst i galopp. Nägra hundrade alnar längre fram, der skogen helt oförmodadt slutar, leder en sma. väg ned till stranen. Ketty höll låvgt ute på sanden, sä att de med den stigande ebbes sakta framrulliande vågorna sköljde öfver här stengs hofvar. Då hon blef de båda andra varse tog hon af sig sin skottska mössa och svängde den flers gånger i luften. Den sjunkande solecs stråiar belyste hennes ris. guldbruna hår, så att det nästan säg ut son en gloria kriog bennes hufvud. Så vacker hon är! sade de J:ng:y Hon ser ut som om hon kommit direkte från tfösrnas land. Och så rikt begåfvad; ni skulle höra henne sjunga, svarade den, älskvärda unga flickan Ni betraktar henne som en syster? Ja, helt och hållet! Hon är öldre än ni, skulle jag tro? Nöågot litet — blott två år, Skola v rida litet fortare?o Da trafvare utför backen, och voro snar vid Kettys sida. Ni kommer mig att tänka på en af Os sians hjeltinnor, miss Ketty,, sade de Jencsy ban sade Ketty, han som de andrs; 2 kunde ej minnas att hen hört något enna namn. , Läser ni Ossian?, frågade hon. Vä icke på eugelska?, Nej, på italienska. Man har sagt mi priginalet vunnit i öfversättningen. ag kem inte tio det. kulle det roa er att göra en jomförelse. För ni ert bibliotek med er på resor? Nej, men det finnes post.