Aftonbladet – 2 september 1871, sida 3

förlägenhet, genom att göra honom en mängd frågor om seder och bruk i hang hemland. Nu, då Ketty icke var med, vågade Mey tala franska; den lätta brytningen var ganska behaglig, och fen ljufva rösten hade ett slags intagande ebformighet, i motsats till miss Kettys mångtoniga röstinstroment, med hvilket hor, tvär hon behagsde, kunde regera sina åhörare efter eget tycke. Mays tillbakadragenhet in af Jsngay en känsla af vördnad; ben tyckte nästan att han borde hålla batten i handen när han talade med henne; Han tilltalade henne nästan som om hon varit en ung drottning, och devna fjerdedels timma föreföll honom att vara den behagligaste han nögonsin i sitt lif tillbragt. Och Mey? h! stackars lilla ömma hjerta. Ingen man anar huru ömhet i röst och blick — ofta omedveten, vi medgifva det — kan inverka på en qvinnas hela lif. Männen skritva och säga att qviunorna äro alluör lättrörda: skada blott att de ej tänka på detta faktum förr än erfarenbeten bekräftat det. May och den fravske grefven redo i skridt den smala strandvägen, kantad af tär rönnbärskog, hvass skörd af koral!lröda bör vaggades af sommarvinden, och då och dö sög hon på honom för att lättare fatta meningen af barns ord; och då läste hon också i hans ögon, såg huru ömbet och beundrar upplyste och mildrade det mörka ansigtet. Det var ingenting annat än att derss blicka: möttes, och dock tyckte May, underligt nog att bon i denna främling återfunnit, en kö! och välbekant vän, Ett litet frö föll i deras hjertan, som skulle bafva blifvit et: präktigt träd, i hvars skugga de skulle kuona! vandra genom litv.t, om ej en gammal fördo:nstull man trott sig bättre än Försyner kunna leda sin älsklings öden.