Aftonbladet – 1 september 1871, sida 3

Den 10:de Oktober. Ingenting är vanligara i vår tid än att hälla möten för att rådslå om landets allmänna angelägenheter, såsom för att fira in vigniagen af en jernväg eller ordna ett landtbruksmöte, eller att sammanträda för tillställandet af en högtid tör att i tacksam hågkomst . återkalla något af folkets stora istoriska mionen. Dock, ehuru det redan är lidet långt fram åt hösten, har man ännu ej hört omtalas att den svenska allmänheten tänker högtidlighålla den dag, som väl är en af våra allrastörsta minnesdagar, eller Torsdagen den 10 Oktober, då, såsom väl bekant, för fyrahundra år sedan rikeföreståndaren Sten Stures den äldre genom folksegern på Brunkeberg räddade fäderneslandet och grundlade dess frihet för långa tider. Men hvad Sturarne gjort för land och rike det vet hvar skolgosse. Derföre lärer ej heller svenska folket underlåta att fira den bjeltes micne, hvilken genom så härda och långvariga strider här beredde ceger för folkfribeten och ljuset. Ty det var ju han, som ej blott genom Bruukebergeslaget krossade den då så skadliga unionen samt stadgade Engelbrechts frihetsverk och derigenom till stor del också beredde Gustaf Wasas odödliga framgångar, utan han mäktade ock med stark hand värna om landets sflägsna gränser, hvilka han utvidgade, återupplifvade folkets orgamla rätt att på riksdag samlas till rådslag samt grundade högskolan i Upsala, hvarutom han tillskyndade riket flera andra förmånver. Man har sannerligen rest ärestoder för mindre förtjenster än så! Och om man, till. minne at den redlige, tappro och folkkäre hr Steu och til! hågkomst sat den oförgätliga folkstriden på Brenkeberg för 400 år sedan, jast der på torget reser en ärestod — bvilket vore väl förtjent både bjelten och värt folk, som så trofast RN hvarandra — komme derjemte det märkliga att inträffa, att en af landets mest följdrika folkgegrar sålunda blefve förevigad på sjeltva slagfältet, hvilket, ovanligt nog, ligger inom rikets hufvoädstad! Allt derföre är man säker på att vårt folk ej förgäter att nu snart på allt sätt värdigt hög idlighålla och för framtiden stadfästa den ädle riksföreståndaren Sten Sture den äldres ärorika minne. Det stärker ett folks helsa att ställa esig för ögonen sina stores verk och ära: när folket vördar sina minnen, bevarar det sig sjelf. Sn