Aftonbladet – 31 augusti 1871, sida 3

senterad af prof. Cederschiöld, doktor Sohl Iman och direktor Borg. Bland honoratiores som der äfven hade sin plats, märktes stats rådet Wern, biskop Rundgren och nägra le damöter af andra kammaren. Klockan någo öfver fyra e m. spelads musiken upp en fest marsch och åtskilliga små flickor visade si; i sina nätta simdrägter och Toppade rask ned i den mindre bassinen, der de länge saummc omkring, ådagaläggande ganska vackra pro på ledighet och vana vid att vistas i vattnet ehuru de först denna sommar lärt sig at! simma. Äfven några mera försigkomna elever, fastän också de voro nybörjare vid terminens ingång, aflöste sedermera de små, och bildades dermed en vacker öfvergång till de mera betydande prestationer, som derefter visades i den stora bassinen. Den ena afdelningen efter den andra af större och mindre flickor hoppade först från bron, sedermera från tornet, dels på fötterna, dels på hufvudrt. Många af dessa hopp voro utmärkt vackra och vitnade om stor raskhet och oförskräckthet. Sträcksimning, ryggsimning, vattentrampning, flytning, dykning m. m. utfördes med lätthet, behag och säkerhet. Sådana resultat af undervisningen göra stor heder ät föreståndarinnan för simskolan, fröken Sofi Saxenberg och de begge simlärarinnorna, fröknarne Mathilda Beckman och Dorothea Carlsson. Stockholms simsällskaps direktion lät vid tillfället genom sin ledamot; direktor O. E. Borg, utdela fyra större belöningar, eklöfskransar, för godkänd skicklighet isimkonsten åt fröknarne Emma Sundeqvist, Sofi Dahl, Josephine Andreasson och Ebba Pousette samt åtta mindre belöningar, pillöfskransar, åt fröknarne Auvna Röbl, Axelina Galetski, Cecilias Malmqvist, Jenny Pettersson, Bertha Lindström, Therese Öberg, Hanna Glimming och Augusta Lindström. Dessa tolf elever, af hvilka de fyra magistrarne buro röda simdrägter och de åtta kandidaterna, hvita, ställde upp sig i fonden vid stora bassinen, och direktor Borg höll festtalet, hvari han påminde om de framsteg, som på senare tider gjorts i qvinnans uppfostran och räknade dit också undervisningen i simkonsten, som är af så stor vigt och betydelss för den fysiska utvecklingeoa. Efter talets slut hoppade magistrar, och kandidater, i vattnet, summo fram till promotor, hvilken, sjelf bekransad, satte hederstiecknet på flickornas hufvad. Dessa utförde derefter ännu flera prof på skicklighet, bland annat i dykning, 1å stora stenar med största lätthet upphem:adas från djupet. Så kommo åter djerfva språng från tornet och en mängd konster i vattnet. Lifliga applåder och mångfaldiga plombuketter hade under hela tiden skänkts lem af den belåtna publiken.