Onkel Daniel såg ut som en ondsint bandhund och bar sig ät uogefär som en sädan Hvar gärg do Jeangy råkade vända sina ögor åt den sidan der May satt yttrade han något som lät som ett mellanting mellan grymt niog och mvrrning. Efter frukosten lemnada herr Sinclair sir gäst valet mellan att följa honom till Edinburgh, eller följa de unga damerna på ett ridparti. Grefven valde genast det sednare aiternativet. Jag lemnar er i goda händer,, sade herr Sinclair, och tillade, vänd till Ketty, oakta Qaeen Mabs bogar, min flicka; låt benne ej hoppa öfver häckar och bommar i dag. Ds yogre flickorna följde fadren til porten för att med kyssar och smekningar säga hovom farväl. Miss Sioclir värde sig till de Jeng2y, och sade på sitt afmätta sätt: Dsn andra frukosten står på bordet kloc. kan precist ett, och hästsroe äro framme klockan tre Kanske det skulle roa er att gå in i biblioteket? Min onkel torde vara sö god och visa er vägeo. De Jergsy ansåg denna höfliga förfrågar liktydig 1wed en befallning, och följde sir trumpne vägvisare: med litet harm i sionet D2 skui!e icko hait så brådtom att skicka bort honom, Bessien, sade Ketty. Grefven kunde väl inte ätit upp oss, om han stannat qvar här en stund. sHttsarne ha ingenting i förmaketatt göra om tförmiddagarne och jag skali akta mig för att sedan behöfva förebiå wig några kärlekenffärer.s Iogen skule misstänka dig för något så opassande,, var Kettys bitande svar. Jag häntydde icke på mig sjelt. Det var då May du menade, oller mig. Men jag kan inte fatta att det nödvändigt