Aftonbladet – 30 augusti 1871, sida 3

tdria. När Konstantin den store förflyttade sitt re1 I geringssäte till Byzanz, anbefallde hän noggranna I spsningar efter de böcker, som möjligen kunde ha undgått den bedniske Diccletiapi raseri, och bil, dade af alltsammans ett bibliotek i Konstantinopel. i Volymernes antal var litet att börja med; men sedan det småningom förökats af de efterföljande kejsarne, växte det till 120,000 band. Af dessa ;, uppbrändes likväl mer än hälften på befallning af Leo III, hvars afsigt det var att förstöra alla minInen och skrifter, som stredo mot kans id6er till förmån för sfgudadyrkan. I detta bibliotek varades den enda eutentika kopian af det Niceiska kyrkomötets beslut. Det berättas äfven ha inne(hållit Homeri sånger, skrifoa i guldbokstäfver på en orms inelfvor, samt en praktfull kopia af de fyra evangelierna, bundna i guldplåtar och prydda med dyrbara ädelstenar. Men allt detta bief eldens rof. Detta biblioteks slutliga öde är föremål för mycket omtvistande. Vid Konstentinopels fall spredos Greklands lärde män i olika delar af vestra Europa. Men Muhamed gaf befallning, att biblioteket skall skonas; och enligt några berättelser, förvarades det i några rum iseraljen. Sh ligen lät, säges det, Amural II i ett enfall af gud: aktighet förstöra det. Andra tro, att det råkade i förfall genom okunnighet eller vanvård. Men en kuriös diskussion har uppstått, huruvida icke sultanens bibliotek innehåller några värderika latinska och grekiska manuskripter, de sista qvarblifna fragraenterna af Konstantins bibliotek. TiscHendorff uttalade år 1845 sin öfvertygelse, att sultanens seralj döljer forntida, värdefulia manuskripter, eburu man är fullkomligt okunnig om deras innehåll. Vi frukta, att Tischendorff är för sangvinisk; ty vestmakternas intima förbindelser med Porten under de senare åren kunde väl icke ha underlåtit att afgöra den länge diskuterade frågan. (ONCE A WEEK.) Kommunikationsväsen. Ostindiens jernvägar. Regeringsdirektören för de ostindiska jernvägsbolagen bar nvyligen afgifvit sin årsberättelse, hvilken hvimlar af en maeea statistiska sifferuppgifter, men hvarur vi meddela följande såsom af allmännare intresse. De nu öppnade jernvägarne i Indien innehålla en väglängd af 5050 (eng.) mil, af hvilka 556 mil fullbordades sistlidet är och 211 ha blifvit färdiga i början af innevarande år. De tre presidentskapsstäderna samt bufvudstäderna i de rordvestra provinserna och i Punjab äro nu förenade, och det af numera aflidne lord Dalhousie utlagda systemet af hufvudbanor evses fulibordadt. Det börjar vid Negepatam, den sydligaste gränsen för det nuvarande Madras-gystemet, samt fortlöper öfver Bombay, Jubbulpore, Allababad och Lahore till Moultsn vid Indug, och stledes har en sammanhängande sträcka af omkrivg 2800. mil (alltid engelska) blifvit anlagd. Heia kostnaden härför bar uppgått till ungefär 70,000,000 , och sistlidet år var behållningen 3, procent på denna summe. Ytterligare en summa af 18.000 660 bar nedlagts på delinier, som öppvats för trafik och på dem, som äro under byggvad, bå att hela kostnaden uppgår till 88,000,000 tili den 31 sist). Mars. Anläggningen af etatsbanorna, d v. 8. dem, som regeriogen bygger för egen räkning, bar deremot för närvarande icke gjort några stora framsteg. Uppskof med arbetet bar nemligen uppstått till följd af förstoget att nåra placerna, Kvilka blifvit uppgjorda enligt det untagna spårsiddsystemet, och bygga dem smalspåriga. Sedan beslut nu blifvit fattadt om detta sistnämnda och nya pisner blifvit uppgjorda, skall arbetet äter börja med allvar. Frågan om spårvidden har varit lifligt diskuterad. Den nuvarande vidden af 5 fot 6 tum bestämdes af den engelska regeringen, när jonsgrensgpningen först tog sin början i Indien är 1859. Lord Dalbousie förordade 6 fot; men efter mycket funderande bestämde man sig för 5 fot 6 tum såsom lämpligast. Frågan att för Indiens framtida jernvägar begagna smalare spårvidd väcktes af den nuvarande vicekonungen. Hufvudskälet bärtill var för lord Mayo och hans råd sparsamhet. De resonnerade, att jernvägssystemet i Indien var i sin barndom; att dess utsträckning till någon större längd med nuvarande konstruktionssätt skulle betydligt fördröjas genom de dryga kostnaderna; att besparing af kostnad ialla riktnipogar var högst nödvändig, och att en dylik besparing bäst skulle ernås genom att antaga smal spårvidd. Indiens regering ansåg 3 fot 6 tum vara maximum, som kunde begagnas, men önskade att denna punkt skulle afgörås i England. Det bar nu blifvit beslutet, att de indiska jernvägarnes framtida spårvidd skall bli 3 fot 3?; tum, hvilket den engelska regeringen ansåg lämligast i betraktande af de vagnar, som kunna begagnas derpå, isynnerbet som denna spårvidd, på samma gäng den uppfyller det nuvarande behofvet för trafiken, med lätta skenor och vagnar lätteligen kan förändras för större vagnar och tyngre lokomotiver, i fall större tillväxt i trafiken skulle göra det beböfligt. — Floden Urals vattenspegel har under de seneste tio ären fallit 1 fot 2, tum, så att många bugter vid Kaspiska hafvets nordöstra kust nu alldeles försvunnit. För hbundra år sedan bestod Ureals delta ännu af 19 armar med en vidd af omkring 100 werst (1 werst — något mer än 1 kilometer); nu fionas af dessa armar icke flere än 5 qvar med en vidd af endast 7 werst, och dessa arnar äro i medeltal blott 2 fot djupa. Utanför flodens mynning ha många holmar och sandbankar bildat Big, och man fruktar, att Uralfloden icke länge kan bli segelbar från Kaspiska hafvet. Stadew Giurgiew, hvilken förut var bamnstad, ligger redan 7 werst från Kaspiska bafvets strand. Arkeologiskt. Bö Ett intressant arkeologiskt fynd har nyligen rjorts i Nagy-Körös i det ungerska komitatet Pesth. Vid gräfning i leråkrar har man nemligen träffat på ett mansskelett och invid dettå fragmönter af en guldkrova, en guldring, delar af n vapenrusting samt skelettet af en stridsbäst med sadel och tigbyglar och af en stor jagthund. Äfven fann man i närheten flera gamla guldmynt. BART EIERARISRAOSESREER