Aftonbladet – 30 augusti 1871, sida 2

MU — VV —-Ä-——--X JM ertappade honom sysselsatt att granska T:s turban. Du tycks rätt noga hafva granskat honom, du., sade Bessie och såg stött ut. Ja, det har jag visst, älskade gamla ordningsmönster, skrattade Ketty; jag granskade honom alldeles som jag skulle gjort om han varit en nyss importerad apa i zoologiska trädgården. Vanligtvis ser jag genast hvad folk går för — Säg att du tror dig se det, afbröt Bessie. Men honom förstår jag mig inte pån, fortfor Ketty. Han är alldeles som ett öfvingsexompel På ett främmande språk, och jag behöfver nyckeln dertill för att kunna öfversätta det. Jag ser ingen nödvändighet för dig att förstå hr de Jengay,, sade Bessie vredgad. Nödvändighet!. upprepade Ketty. Nej, men jag för min del, vill alltid helst lära det, som inte är nödvändigt alls. Tala åtminstone inte mera om honom. Vet du inte att jag är qvinna? När jag tänkor, måste jag tala. Sådant enfaldigt prat!, Det är Shakespeares ord, inte mina, mor lilla ! Na visade sig Tottie baltklädd, i dörren. Jag hör allt hvad ni tala om, flickor, och jag kommer bara för att säga er, att om Ketty inte kunde företå milords ögon, så kunde jag det. De sade så tydligt som ögon kunna säga något, att han tyckte att May var gudomlig. Dåraktiga barn, skrattade May. Hvem har ej haft tillfälle att förondra sig öfver dessa aldrig föratsedda händelser, som sammanföra menniskor från verldens fyra hörn för att samarbeta vid lösningen af detta Hfveta amer?. . Om od när Bön och Mäy arm i arm