Aftonbladet – 30 augusti 1871, sida 2

det icke sannt att talangen hos en qvinna oftare är frånstötande än tilldragande. Qvinnan måste köpa förlåtelsen för sin talang, genom att i blygssimhet öfverträffa violen. May Sinclair var älskad af alls; hon gjorde icke anspråk på att ega någon talang, men hennes älskvärdhet, tålmodighet och tjenstoktighet omgaf henne med en behaglig och ljuf atmosfer. Hon var den fullständigaste motsats till Ketty, hvars liflighet, otålighet och ifriga forskande själ nästsn skrämde alla ifrån henne. Hon hade hört sig kallas en plågsara vareiseo. Onkel Daniels favoritepitet för henne var raketenx, eld och buller, och alltsammans går upp i rök! Ingen at alla dessa, som ständigt klandrade henne, tänkte på att det dock måste finnas någon ädelhet i hepnes natur, då hon, ehuru kon så väl visste den jemförelse, som alltid gjordes till hennes nackdel, dock aldrig med ord eller handling smöärtide May eller nedsatte hennes värde. Dock blef detta ihärliga klander ej utan sin verkan, och Ketty var temligen hänsynslös. Hon hade kommit lerhän att säga: Eftersom ingen tror att jag har något hjerta, skall jag ätminstone visa att ng har hufvud. Detta själstillstånd fostrade ett begär efter bifall, hvartill röet för längesedan blifvit sådt — ett bevär, som raer eller mindre följer med all slags talang, Jag ville hellre vara Qvisi eller Patti än drottning af England., sade Ketty, och hon menade hvad hon sade. Men, för att återvända till den franske orefven, så satt han qvar vid fönstret, och det roade honom att se .hurn lätt de unga lickorna blefvo skrämda; ett fallande löf, en uppflygande fågel — och de voro genast på fötter; och efter hed falskt allarm hörde ski n dera klingande skratt, kluört som tonerna un EVER,