Aftonbladet – 29 augusti 1871, sida 2

MADAME ARMAND. Berättelse af mrs Jenkins. Öfversättning från engelskan af Mathilda Langlet. Den dag hon fyllde tjuguett är, bade hon badt sin förmyndare om ett enskildt samtal. Hon försökte uttrycka sin bjertliga tacksamhet för allt hvad han gjort för henne. Ketty hade naturligtvis ondt om tårar; i ögonblick af djup rörelse stelnade hennes drag nästan till ranitens hårdhet, men det var omöjligt för herr Sinelair att misstaga sig om verkligheten af den känsla hon försökte kläda i ord. Det var dock icke blott om sin tacksamhet hon ville tala. Det var något annat som måste sägas. Ketty var mer än fattig, hon egde alldeles ingenting, och Ketty ville genom sitt eget arbete göra sig oberoende. Prat, mitt barn! Jag kunde lika gerna väntat en dylik förklariog af Bessie eller May. Men jag är inte er verkliga dotter, sade Ketty med darrande läppar. Var det en god käosla, som förestafvade dessa ord? frågate han. Jag är inte god. Jag fror ej att jag plifvit skapad för att vara god. Tyst, barn!o Hon fattade hans hand och tryckte den till sina kalla läppar. Men ni är god, som en engel är god! Jag är tecksam emot er! Ack, tro mig, tro mig, jag håller af er! Men hos mig har hat större makt än kärlek. Arma, lila bjerta!s utbrast herr Sinclair. Jag kan ej mera vara lycklig härs, fort) Sv A, B. mr 197 och 198.