Aftonbladet – 29 augusti 1871, sida 2

Det vore ej heller något misstag.n Var inte envis och oförnuitig, Ketty, sade guvernanten. Men Ketty var båda delarne mycket ofta. ANDRA KAPITLET. Timman snart lär slå. Mr Sinclair hade i runda ätta dagar fört hem fisk från staden; den nionde dagen underlät han detta, och naturligtvis var det just på denna dag, som grefve Armand de Jencay inträffade vid Mayfield. Miss Taynbee och de fyra unga damerna voro alla i förmaket, redan kiädda till middagen, men icke så som de skulla varit, om de den dagen väntat den franske grefven. Tottie beskref i sin dagbok hans ankomst på följande sätt: Milord föll ned som en bomb midtibland oss, Miss Taynbee var så förlägen, emedan hon hade på sig sin turban num:o tre — den fasligaste af dem alla — att hon alldeles glömde sin franska. Bessie mumlade: ingen fisk! May rodnade och såg söt ut som en engel. Vår törtjusarde Ketty såg ond ut och var ful, men smålog straxt, och då blef också hon rätt söt. Min klädning var sönderrifven och stoppad, så att jag gömåe mig bakom la Taynbee, och milord såg mig inte. Ja, han märkte mig icke en gäng, sedan pappa tviogat honom att se på mig, genom att presentera mig, som han alltid gör, såsom familjens minsta, men derföre ioke obetydligaste medlem. Milord är inte vacker, men han ker ändå inte så illa ut såsom fransmar betraktad. Hans händer äro så bruna, att jag trodde att han satt vid midlagsbordet med handskar pa (Forts)