Aftonbladet – 29 augusti 1871, sida 2

dande och barmhertighetsverk; o, rysligt, rysligt! Det var icke så lätt att lugna henne. Slutligen kufvade hon dock sin rörelse, men inga ord af herr Sinclair, huru ömma som helst, förmådde utplåna det förhastade uttryck, hvari hans outtalade missnöje gifvit sig luft. Jag skall aldrig, aldrig göra er emotr, sade hon slutligen. Då skall du ej heller mera tänka på teatern. Ack, barop, barn! Du har gifvit mig bjertesår denna afton! Från denna stund inträdde en stor förändring i alla Kettyå vanor. Hon, som förr varit en bokmal,, såg pu knappast ien bok. Hon försummade lika ibärdigt sin musik. Hon, som alltid försökt slippa undan alla romenader, var nu den första att föreslå en ång fotvandriog; hon till och med slog sig på trädgårdsskötsel. Jag begriper er inte, Ketty, sade miss Taynbee en dag, då kon stod och såg på huru den unga flickan ifrigt grätde i ett blomsterqvarter. Jag begrafvor min första kärlek, lydde svaret, Himmelska makter! Barn, hvad,..v Herr Sinclair har pekat oss sitt samtycke, och nu kan ingenting göras åt saken. Miss Taynbee såg så förbluffed ut, att Ketty skrattade och fann sig föranlåten att tillägga: Ni vill veta hvem som är det älskade föremålet? Det är hvarken mr Robertson, eller Davie Mac Lean, eller Andrew Logan, eller pägon sf de sex gossarne Brodie; i jelfva verket, dyraste Taynbee, har jag alIrig sett den älskade annat än i drömmen., Ah, jag förstär! Men tala aldrig så till någon annan än mig, eljest kan man tro att i lider af obesvarad kärlek, mitt arp