Aftonbladet – 29 augusti 1871, sida 2

j k -hiers för att erhålla upplysningar af honom ngående densamme. Enligt Thiers åsigt! orde förnämsta orsaken till de sorgliga hänelserna sökas i en ötverspänd fosterlandsärlek, som dåliga personer hade förstått att egagna sig af. Hvad som isynnerhet hade ipphetsat parisarne mot regeringen, var reussarnes intåg i Paris, hvilket hade förnledt, aut kanonerna fördes till Montmartre. Prots allt hvad som blifvit sagdt, och oakadt skenet till en del var emot preussarne voro de dock helt och hållet främmande för upproret. Denna beskyllning mäste djupt sränka Bismarck, som icke med orätt påstod, att ban hjelpt till att undertrycka upproret, derigenom att han tillåtit att de franska trupperna betydligt förökades. Genom detta medgifvande af preussarne hade armen kunnat bringas upp från 22000 till 130,000 i 140,000 man. De tyska generalerna hade erbjudit sig att medbjelpa till Paris intagande, enär de icke trodde de franska trupperna i ständ dortill. Thiers omtalade derpå Internationales verksamhet under upproret, och förklarade slutligen, att nu var ordningens upprätthållande betryggadt. Landet hade en god armö, utmärkta generaler och en regering, som var bestämd att uppträda med kraft, hvilket den redan visat. Om några månaderskulle fienden ha utrymt landet, och detta kunde då gifva sig den regering, som bäst anstod detsamma. Det af femtonmannautskottet förordade förslaget om förlängniogen at Thiers embetsmyndighet lyder eoligt ett telegram till Times af den 24 dennes fullständigt sålunda: 1:0) Thiers, chef för den franska republikeus exekutiva makt, skall, under titel af franska republikens president och så länge den nuvarande natiooalförsamlingen är samlad, utöfva den embetsmyndighet, som uppdrogs ät honom den 17 Februari. Denna embetsmyndighet bekräftas och förlänges afnationaltörsamlingen. 2:0) ministrarna äro ansvariga inför den exekutiva maktens chef. 3:0) Franska republikens president är berättigad att taga ordet inationalförsamlingen så ofta han önskar det. I krigsrättens möte dea 23 Augusti förhördes den af kommunen tillsatte fängelsedirektören Collet. Han hade den 210 u middagen sått bsfailniog af Ferre att skjuta alla gendarmer och polisbetjenter, som funnos i fängelset La Saute. Collet nekade att lyda, men dagen derefter infann sig en delegerad från kommunen, för att tvinga honom att verkställa ordern. Chefen för pompierkåren intygade, att kommunen hade befallt pompiererne, att skjuta enhvar, som sökte att släcka eiden. Derefter genomgick regeringskommissarien Gaveau de mot hvarje enskild tilltalad framstälda anklagel-erna, och yrkade lagens strängaste straff mot dem, med uodantag för Lullier, Courbet och Ciemeut. Parent föreslog han att blifva benådad. Ferrå ville ick försvara sig men uppläste en af Assis advokat framstäld p otest, hvilken blifvit intagen i tidoiogarna. Etter uppläsningen tillade Ferr6: Jag har fallit i händerna på kommuaens besegrare. De begära mitt hufvud; låt dem taga det. Lyckan är nyckfull, och jag öfverlåter åt framtiden att hämna mig och försvara mitt mione. Härmed slutades sessionen. I flera Pariser-tidningar läses ett bref från den anklagade kommun-msnnen, den 55-årige veterinärläkaren Rogöre från Bordesux till chefen för den exekutiva makten. Brsofvet, som ej är utan intresse, är dateradt Versailles den 2 Aug. och adresseradt till historieskrifvaren Thiers, inför hvilken författaren med få 2ord försvarar den oskyidiga kommunen och icke til xxonungen utsn krona och tillika utan konstitution, hvilkes, i trots al sina egna grundsatser, regerar och herrskar i Versxwlles.. Regere påninner om att han är född den 15 April, samma dag som Thiers, och att han liksom decne blef proskriberad vid statskuppen, och han tillägger, att kommunen icke aktat mera på hans röst än lagsti:tande församlingen på Thiers ord. Som orsak till kommunens upprättande uppgiver han dess anhängaros fruktan för att republiken hotades af natioaaliörsamlingen. I fortsättviogea af brefvet yttrar han: Till och med om Thiers skulle hålla lif i hvad han kallar republiken, så är det icke den demokratiska republik, som skulle vara ett corollarium af den allmänna omröstningen, arbetarens, proletärens och den fattiges republik, hvarom kommunanhängarne drömt; Thiers republik är till just för att styrka och befästa bourgeoisiens intressen, ett slags republik Venedig minus dess storhet (ty det gifves ingen republik utan republikaner). Hvad ar kommunen gjort? Den har under två månader icke dekreterat eller sanktionerat en enda dödsdom; i trots af sin brist på penningar har den icke rört de 250 millionerna af kommunallånet, utan de nedriga plundrarne hafva under 75 dagar icke tagit mer än 15 millioner francs i banken eller 250,000 fres om dagen, precis hvad som beThöfdes för att betala nationalgardisternes sold. Hvilken regering skulle ha varit så anspråkslös? Kanske kejsardomet, som debuterade med 5 milllioner? De senaste dagarnes rysligheter kunna ej heller läggas kommunen till last, ty den existera de ej mer den 23 och 24 Maj. Jag var ordförande i dess sista möte den 19 eller 20 Maj. Den är T också oskyldig till morden d. 18 Mars, ty då fanns den ännu icke till. Ni skall, min herre, finna allt detta vara mycket dristigt. Ert hjerta skall emel mellertid påminna er om, att detta fria språk är ett minimum, som må vara tillåtet den, som efter att länge ha varit en beundrare af er, nu är en I fälld motståndare. Utan tvitvel är det öfveflödigt att gendrifva påståendena i detta bref. Som bekant föreslog den 17 Maj -medborgaren Urbain den Oskyldiga kommunen att dekretera, att tio liodivider skulle skjotas såso a repressalier för morden i Vercsaiiles,. Detta förslag underI stöddes af den oskyldige Amouroux och den foskyldige, Raoual Rigault, hvarefter kommunen sedermera nalldeles oskyldig, dekre terade: Med hänsya till dekretet af den 7 April (om de till gisslan tagna) påbjuder I kommunen att det oförtöfvadt sättes i verIketo På det viset förhåller det giv med g d li 1 fN å e 5 f I ö t I l l l l