Aftonbladet – 25 augusti 1871, sida 3

Qvicpans tredsmöte belsar till alla, både hemma och borta, som hafva mensklighetens välfård kär. n I Det förutsätter helt enkelt, att för dem måste den ;I närvaraude stunden, med dess grymma och rast i i lösa förspillande af menniskolif och menskliga e ) krafter, vara en tid af sorg och förvirring. Tyngr, I den af donna smärta är så stor, dess röst så ge;; j nomträngande, att vi, gom här sammanträffat, äro kallade från våra hem, endast och allenast af nödvändigheten att besvara dess rop; ty Guds försyn uppmanar 083 oupphörligt att afeöra, huruvida sakerna skola blifva som de äro, elier om vi vilj : dera förbättrade; och vi, som sålunda känna 033 tillfrågade, genom den anblick sakernas ställniog erbjuder, måste tillstå, att vi önska hafva dem helt asnorlunda än de nu äro. Det krig, som för närvarande föröder tvenne nationer och förlamar en hel generation, som plikter med den dryga skatten af sina starkaste män, ropar i bimlengs sky efter någon högre makt, att hindra dess blodiga framfart. Mänvnens regeringsoch deras diplomatiska relationer kunna icke, enligt derss åskädningssätt, tillåta dem att på något eftertryckligt rätt intervenera mellan de båda stridande partierna. Verldens män hafva bestämt sig att icke göra slut på slagsmålet, och nu e begynna vi qvinoor inse, hvarför Gud så I uteslutit 038 från regeringsangelågerheter. ick hb o fördelade i nationaliteter, vi äro icke tillhållna af sjelfuppgjorda vilkor. De män, som t sig, att i borgerligt afseende svara för 038, kunna icke svara för våra sociala och individuelia samveten. Vi ega fribet både att förena oss, och! att så förena oss, att vår protest må göra sig hörd och göllande inför ala män. Medan m:me de Gasparin i Schweiz skref sin uppmaning till en allmän petition från qvinnorna i de nentrala länderos, emot fortsättandet af det närvarande kriget, hade tanken på en kongress af! qvinnor, samlade för första gå i fverlägga om menskligbriens stora intressen, sntagit form och uttryck på denna sidan Atlantiska: hafvet. Ehuru våra plsner härledde sig från cn 1 ögonbilicklig och oemotständlig impuls, rättfärdi-! a8 de dock af förståndet och händelsernas logik. Qvionorna äro icke stridande (non-combattans), ; qvinnorna stå utom de diplomatista öfverenskomtäelserna, qvinnorna äro männernas mödrar. Dessa ä h örlåna 088 en orubblig grund val för vår frivilliga havdling. Som vi aldrig åtnjutit poiitiska rättigheter, så kan intot makthafvande parti, under någon förevändning, föreskrifva ; oss våra politiska pligter. Det står oss fritt att härleda dem direkte från vår religiösa och mora liska öfvert;gelse. Den säger oss, att den nuv rande blodgutgjutelsen måste hämmas och uppegjsar vår qvioliga uppfinningsförmåga att upptånka . råÅgot m att vinna ctt mål, som mannens: NN icke uppnått. i ft , i afsigt att Vi kunna antaga, att i dessa dagar de stridande heit naturligt göra sig den frågan: Hvad skola! mäödrarne s om kriget? Om de vilja lyssna, ! skola de höra oss säga: AT I Guds en eder! i älla i den lärosatsen, mannen och en annan för ; qvinnan. Qvinnan m vara tåln g och fö låtande, — nen får vara vild och hämndg qvianan måste vara medlidsam, — mannen b ia ulan medlidande; att slåss är nedrigt för qvinnan, alt icke slåss är en kam för mauno; Denna a moraliska skala förderfvar verlden.! Om det är orätt för qvinnan att. slåss, så är det också orätt för mannen att göra det. Hvad som är galenskap för den eng, kan icke vara vishet, för den andra. Att tillgitva oförr att tålmo; och fredligt försvi det ia, anstår lika t mannen som qvinzan, och motsatsen är sa ovärdig båda. Vi, eom utsända denna adres: nighet om de försök, som blifvit gjorda af tänkande och utmärkta män, i afsist att åstadkomma en fredlig läsning i stället för det våldsamma uppgörandet af ivternationelis stridigheter. Icke nel-: ier hafva vi glömt den omständigheten, att vi sjelfva icke äro beredda att möta de lagliga och p äro icke i okun-. politiska svårigheterna at denna allvarliga fråga. Dock kallar stundens nöd så befallande på någo: mellankomst, något botemedel, att vi, som sammat denna kailelse, icke kunna hvila, förr än någon lindring emot det närvarande onda blifvit fuonen och försökt; förr ön frågan: Hvad är vän pligt emot rästan ?. blitvit beaktad med al den: uppmärksamhet, som verlden är mäktig att gifva. De män, som försökt att bota deita onda, halva isynmerhet förlitat sig på litteraturens hjelpmedel. Dessa äro utan tvifvet af stort värde och till en viss grad äudamålsenliga, men armåerna studera icke belles lettres.. Den skönaste afbandling skall icke kunna hämma något blodbad. I ett ögonblick : sädant som detta fordras lefvande vande handling, fi gen af denux fråga. i Det är derföre, som vi qvisnor, tillika med de, män, gom understödja qvinnens oberoende verk-; samhet, anropa sila dem, som ega förmåga att ut-! tänka och placera, att ofördröjligan vidtaga några: praktiska atgärder, för att hudra den pågåer nöden, och hizdra dess föroyande. Vi hafva b grundat en del af det goda, som biitvi och taladt i detta ämne. Vi finna deraf lighetens samvete och förstånd stå position till ett väldsamt rättande sf oförrätter: eller jagando efter fördelar. — Vi finna massornas! intressen och instinkt likaledes för freå. Vifinna! herrakares ärelystnad ständigt syssetsatt att för-!! blinda och vilseleda denna ivustiokt. Vi finna detta ohyggliga hand k, detta mördande yrke prydt I med företrädea af en bög rang och en falsk ära. ; Från stundecs fasansfulla verklighet blicka vimott det sköna ideal, som fredena älskare hafva upp-, ställt öfver samhällets afgrund. Vi framställa den frågan huruvida den casa af dem är maktlös stt ) hjelpa den andra; och gom vår öfrertygelse icke t:later 083 att tro på ett sådant fall, så bedja vi I alla dem som deta devna vär öfvertygelse, att vara! behjelpliga, bvar och en på sitt sätt, att arbeta, på det geraensamma imålet ati uppgöra nationella! ! angelägenaeter på samma moraliska och f edliga,! sätt, som eger rum vid enskilda sffårer. Vi be-jq gära att någonting måtte göras upphäfvandet ic jaf det pågåeade kriget, samt ait rpa dess förie färliga lärdomor till mensklighetens framtida efter3 rättelse. ir Tysklands stälivivg under det närvarande kriget t utvisar hur mycket ännu återstår för civilisationen C att göra, i fråga om den ena nationens förbållande Wi den andra. Det barbariska begrepp, som tillåter c ewt gefessivt fälttåg, att efter behag förhärja och; ödeligga det land, som det gjort fiendtligt, är vär8 digt medeltidens okunnighet och r. Deti valspråk: hämnd är pligt, som blitvit uttaladt pet E i 1 s ja och lefr att utöfva inflytande på utgån-. att monsk, i bestämd ophå professorerna och studenterna i Göttingen, är ett. språng tillbaka emot vildhetens glupska herra-! välde. Det är icke fenom sådana yttranden, som ;;j eit Arhundrade bevifar sin öfverlägsna kultur. Det! 4 är icke genom sådana handlingar, som det stiger i rang bland civiliserade nationer. Iaracis profeter hade bättre begrepp, och det är beklagiigt, om kristna protestanter icke hafva det Man böricke!s tillåta detta valspråk att stå såsom en af devi-l!it serna på nittonde århundradets sköldemärke. Tyskarne i det fria Amerika hafva haft föga nytta af, den cisila och religiösa frihet de bär åtnjuta, om! de ej förstå att hindra detta. I J Til våra väncer i Europa och Amerika säga vi: Dyra bröder och systrar, hvars anleten-äro 038 obekanta, men hvars menskliga hjertan vi känna:! vi amerikanska qvinsor inbjuda eder att förena er, med oss i on gemedsam kristlig handling. Vår! kontinent står öppen för edra lendaförviste och! hemlöse; öppzen pu eder för våra tankar och sym-5 petier. Lå oss hålla en allmän featoch för1. eningsdag, hvara grundval! skall vara sann monsk ligbet och sann kristlighet. Må det, icke allen: i inbillningen, utan i själens djupa allvar, blifvi ett vidsträckt utbyte och meddelande af tankar ech opinioner, mellan män och qvisnor af allal. nd och förmögenheter, hvaruti meuskligheteons!å behof, rättigheter och pligter måtte behandlas på!p det mest liberala och praitiska sätt. — Lit bibela!h vara en frihetens bok vid dessa öfrerläggningar. a Låt detta gradvisa spridande af menniskoväslighet 1 bilda ett bandlingsoch styrelsesätt, som på en,. högre plan än våldets skall gruuda botemedlet för N all orättvisa, vare sig iodividuel eller nationell. Låt vår lefvande tro i mensklighetens tempel uppställa ) I