Aftonbladet – 25 augusti 1871, sida 2

Hade då, äfven i he för sent — en aning om ljaset vaknat? Den 2 Mars, 18—, I går firade j tödelsedag, med tacksamhet för h som är, och mad heps för hvad som skall komma, Med hvart år som gär, vika molaen alltmera undan; — himlen blir mera blå, solen lyser alltmera klar, Våra lif: jag bör säga vårt lif, — ty vi ega blott ett, gemensamt, — blir alli kraftfullare, på samma gång som det blir lyckligare. Jag har i dag, tillsammans med Marie, besökt hennes graf, som vi båda hafva älskat, hon som en systor, jeg med ungdomens hela iidalcefulia styrka; och vi kände bäda, då vi stodo vid devna graf, att vi älskade hvarandra allt mera, allt högre. Hura Marie bad, det vet jag ej; min bön för henne, för 053 ella, var blott de tveuno orden: Dua vet allt Jag har nu ändtligen börjat komponera den fantasi om hvilken jag drömde för mårga år tillbaka och som jsg ämnade kalla Pre avxFleurs,. Ingen torde komma att förstå den, och det gör mig detsamma, Jag skritver den som det behagar mig, och om herrar kritici det Gud förbjude! skulle få den i sina hönder och börja ävgela sig öfver qvintföljder, oktavföljder och falska relationer, så beklagar jag dem, men sjelf tar jsg saken lugnt. Jag är ändå bara en elev zt Jean-Baptist, och ej af Moretti. Är icke verlden full af slska relationer? Hvad är konsten annat än n del af Jitvet? Och är då lifvet idel harnoni? Allt klippt och skuret efter tumstock ch cirkelmätt? Kan det — bör det så vara? Ich slutligen: om ingentiog annat funnes än senniskohvimlet! — men himlen vare lof! lå vi trötta vända blicken från en orolig rerlds lidelser och strider. Fins dock naturen qvar, från den vi alla stamma. slut dig i hennes famn — den öppnas buld för dig. )A alltiog vexler här, hon ständigt blir densamma; )ch samma klara sol bestrålar än din stig. Ja, samma natur, samma sol och den samDa Mariel : Slut.