Aftonbladet – 24 augusti 1871, sida 2

del och industri, hvilka omödjligen kunna repa sig igen, så länge regeringen icke i sin chefs person fått någon fasthet. Nästan allmänt var man ense derom, att pnågot måste göras, men hvari detta något skulle bestå, det kunde ingen säga. En afförslagets motståndare, general Trochu, yttrade sig emot deteamma och hans skäl dertill var armåns ombildning. Alla partier voro ense derom, att eit beslui måste fattas så snart som möjligt, och man ansåg derför att, då utskottets betänkande väntades inkomma i tisdags, diskussionen skulle kunna börja i deg. Enligt Indöp. Belge har utskottet emottagit ett bemodlingsrslag, som föreslår att Thiers makt skall förlängas blott på två år samt att ett visst antal lagar bestämmes, hvilka församlingen skall antaga, innan den kan upplösas. Patrie meddelar, att ibland nationalförsamingens medlemmar cirkulerar en petition om upphäfvande af beslaget på familjen Orleans enskilda gods, hvilket år 1852 påbjöds af kejsar Napoleon. Petitionen lär vara försedd med talrika underskrifter. Från förhöret i Versailles med Lullier meddela vi här några ytterligare detaljer: Presidenten frågade Lullier: Sällskapet Internationale har gjort er till medlem af Försvarskomit6a och ni säger nu att ni ej känner detta säll skap. Har ni etått i förbindelse med sällskapet? Lullier: Aldrig! Då jag blef vald till delegerad fattades beslutet derom under min frånvaro. Man har flera gånger underrättat mig om dylika beslut. Så blef jag, utan att ana det, vald till medlem af välfärdskomitta i Gara! DÅ diktatorn Gam betta skulle göra sin statskupp hade han tillsatt en offentlig välfäårdskomitt och, utan att jag visste af det, gjort mig till medlem deraf. Presidenten: Ni her hört marketenterskan i kasernen Lobau säga, med anledning af mordet på kapten Comses, att en person med namnet Adamcourt hade förevisat en order, på hvilken stodo två eller tre namn, bland hvilka bon läste ert. Denna order inoehöll en uppmaning att låta skjuta de officerare, som möjligen gjorde motetånd. Lullier: Jag hor icke andertecknat någon eådan order. Då den förklaring, som br presidenten talar om, blef afgifven, reste jag mig och anmärkte att vitnet icka sade: att hön sjelf sett underskriften, utan blott hört sägas att den stod der och jag tillade att denna underskrift icke var af mig, efter som jag afgick från befälet öfver cationalgardet den 22 kl. 11 f. m., men ordern underteckzades först på aftonen. Presidenten: Marketenterskan säger, att hon sett denna order. Derpå upplästes förklaringar af Duthel och Camus, rörande Lulliers underhandlingar med Versailles. Af dessa förklaringar inbemtades, att Camus träffat aftal med Luilier om att störta kommunen och centralkomiten samt om att utlemna de till gisslan tagna personerna; Camus skulle be tala 30,000 francs i omkostcader för detta företag och kan kade redan gifvit LuNier ett förskott af 2000 fr., hvilket denne dock gjorde många svårigheter att mottaga. Planens utförande strandade dock på Lulliers arrestering... Lallier: Denna förklariog tarfvar beriktiganden, Det hade blifvit öfverenskommet med br Camus, att man ekulle öfverlemna efter hand till mig alla de summor jag begärde. De 30,000 fr., gom nu är fråga om, voro blott det första förskottet. Jag har dock ej genom denna plan spelat en så låg roll, som den man tyckes vilja tilldela mig. Det var uttryck ligen aftaladt, att sedan jag störtat kommunen skulle jag öfvertaga ledningen och underhandia med Versailles för att begära uppfyllandet ar läftena under revolutionen at den 4 September. (Stark rörelse och öfverraskning.) N Derpå skred man tili afhörande af vitnena. Öfverstelöjtnant Perier vid 69:de linierregemertet berättade om Luliiers försök att förleda till desertion de soldater, som lågo inqvarterade i Luxembourg den 21 Mars. Nåmnde dag på aftonen höll Luliier ett tal i trädgården till soldaterna, hvari kan föreställde dem, att de nu läpge nog hade lidit af köld, svält och törst, att befrielsens time var slagen och att han, Lulher, var högste befälhafvaren, hvarpå han uppmanade truppernas chef att aflemna vapnen. Då öfverstelöjtnent Perier bland annat svarade, att han hade ett halft batteri, för hvilket han skulle ansvara och gom han ville taga med sig, utbrast Lullier: Jag bar 200,000 man; vill ni ha blod, så skall ni få se det flyta. I morgon skall ni få lik nog, efter soma ni önskar det Följande dagen Jät öfverstelöjtnant Perier öppna palatsets portar för sigaf national-) gardisterna; då han med sitt regemente kom till: Porte Maillot hissade insurgenterna upp vindbryggan och nekade trupperna stt passera. Perierlät då usderråtta chefen för vakten, att om icke vindbron blefve nedfirad inom 5 minuter, skulle han låta kela vaktmanskapet sprioga öfver klingan. Genom detta bestämda uppträdande lyckales det öfverstelöjtnant Perier att föra sitt regemente och sitt halfbatteri till Versailies. För öfrigt hade insurgenterna gå litet kännt sia nya general, att då Lullier infann sig i Luxembourg, svarade hans eskort på fråga hvem ban var: Det är general Cremer. Den na snart tillindalopna parlament sionen i England har gifrit Londontid garne anledoivg ett kasta en äterbl 38 rezultater, hvilka af do flesta af dem vaktas såsom lig 2tydli ande till seesionens längd. Det är känneligt, att da stora förhoppningar, 1 hvilka man i allmänhot metsäg den puvarande liberala ministerens öfrertagande af tyxelsen, endast till en ringa ä el gatt i folli bordan och en mängd åtgärder, som vidtegits för de särskilda sdmivistrationsgrenarna, ha! till och med mera än hr Gladstones uppträdande bidragit till att äfven inom det ministeriella partiets leder flore gånger framkalla en opposition, som tid efier innan varit nära att antaga karakteren af en kabinattsiråga. Hr Loves finsnsförslag jemto lagförslaget om armåöns reorganisation och intizesministerns icke alltid konseqventa uppträdands ha till en del tillintetgjort den nimbos, som i de engelska libderales ögon från början omgaf den Gladsatoneska ministö.:en, och på andra sidan ha flere och stora olycksbändelser inom marinen väckt ett visst misstroende ill administrationen, som är så mycket far. gare, som befolkningen är särdeles örtålir fråga om allt som rör fottan. Till och nod Daily News, som annars ständigt stått på ministdrens sida, med 7, alt denna nom sina egna ö ND lighet deri, och utgången kunde säle lätt: bifva tvitvelaktig, Dessutom råder den ärig-, ion i allmäshet, att jättar och storskrytare alltid blifva besegrade. Barton var likväl icke den som fäste sig vid emåsaker. Hen gjorda sig en beder utal att ej underkasta sig några reglor ech att han pu Ekulle segra, dot haotviflada han icke det vrincasta, Irnan