Aftonbladet – 24 augusti 1871, sida 2

Alldeles inte. Du går din väg; här går min. Ber om ursäkt! Jeg känner mig särdeles böjd för Jite samspråk. Jag känner rig alltid välvilligt stämd för personer som kommit litet på kneken, gom man säger. Skulle sn halt krona våra dig till någon hjelp? Jag har en liten fordran kos Tho Trumpet Da — gemeno nidskrifvarel börjado Wirlen, nu alldeles blind för följderna. Så mycket större skäl, att vi vandra tillsammans, Hjälsfrändskap — du vet Utan att bavärdiga honom med ett svar, opade Warden an en hbyrvagp, som af en fällighet gick tom iörbi, steg upp och beslide kusken att köra till The Temple. Men då han kom till porten var det Barton som öppnade vagasdörren. Skulle han verkigen chjelpligt förföljas af denne sin demon, som han sjelf frambesvurit? Du kunde gerna ha tillbjudit mig en plats, yttrade Bsrton. Inte derför att jag bade antagit densamma, ty kusken var en verklig gentleman i jämförelse med oss båda syndapaltar, och jag bjader alitid till att odla goda beksniskaper. Du bar betalt honom? tillade han, då vagnen for bort och de befanno sig alldeles allena inne på gårdon, vid hvilken Warden hads sina rum. Det var rött sjoråt. Hvar och ex bör betala sina skulder — och na tänker äfven jag betala hvad jeg är skyldig dig Genom att laga dig härifrån, vill jag NOppasN Snart. Först ämnar jag likväl gifva dig let grundligaste kok stryk som jag någonsin atdelat och jag har gilvit några få i min lar. Plats och tid äro ypperligt valda. Nu, under mellantermicen, skall ingen störa 088 Warden blef litet blek, men sög horom rätt i ansigtet. Det to de vara två eom ba rätt att yttra sig om den saken, exe han