Aftonbladet – 23 augusti 1871, sida 3

gå väl. Da hehöfver mutas och må godt, för att tillhviska 028 fina, lagnande ivtyg; då vi ej lävgro hafva några mutor och läckerbitar att bestå det, eå går det lätt öiver till fionden. Wardens biljett till miss Raymond var endast tomma er; något ernat hade han sjolt kneppt afsedt dermed. Men det var icko. ekritvet i ödets bok att ban skalle komma ait räknas bland sjelfmördare .Hsnlemnade miss Raymonds hus och vek af åt öster, i ett själstillstånd, som icke står att beskrifve. Hain, denne ärelystna mar, som end-st bysgt på sin egen kraft, måste således, vid de första stegen på sin bana, erkänna att ban nttömt alla recorser för ett nå det mål, för hvars egande han hade begått hvad som i verklighet var eit grymt brott, och nu — just då han irodde sig endåact behölva räcka at handen för att få lönen... Uprfylid af förakt ezot sig sjelf och af ett ursinnigt hat emot hela verlden, på hvils kon han bravn ef lust att låta sin hämnd uibiyta — emot hvera hen ock ckulle träffa — hörde han icke till att börja med hara någon med tunga stex följda eiter borom. Nå, War: denn, börj Brion, som svart ana ifatt honom, 1a då ett olycke ffer, et får jag säga. Tänk bara att da — jast du skulla ha en hustru, undanstucten för verldens ögon och som, just då det faller sig mest alägligt, Bligar fram så der i o.d. Mon det ör så likt qvinnoraa —inta för att det gör dn ställving mind;e obehaglig, Men hvad tror da att herrarne i Cambridgo skola gäg8? Detta var ett pytt item, som han i första ögonblicket slidsle3 hade förgätit och likväl vär denna metgårg på sitt sätt den tyngsta af alla, Hans stipendium var det enda han egåe till siit uppehälle och då han pu miste. detta, blef dot att börja på nytt igan. (Forts.)