Aftonbladet – 23 augusti 1871, sida 3

bar fört dig, då denna förvillese visade sig på väg att bringa dis och den, som du älskar, i förderfvet. Gud skall veta, att äfven detta har för mia cgen skull varit mig en stor piåga. Hade du egt frihet att söka lyckan jemte hanne, skuile eder sällhet skänkt också mig lycka. Du bör ej ars mig vara grym — jag har äfven min tunga lott att draga, Jag skulle inte kunnat kevara vår herclighet, äfvsa om jag egt rättighet dertill. Det fisns andra... Azd ab Ja — jag har försökt att hålla rvin tills varo hemlig, men den blaf bekant och då — du kan iste tro bura nära j:g var döden, på det att vår hemlighet ej skule bli känd — på det att du skulla bli fril Msn, det kunde inta ske Var detta den undfallande, berasliga Marie, hvars kärlsk han litgiltigt stött ifrån sig? Han började inse, att hade cexcå Barton icie varit dor, så skulla han fusnitsia forna makt slut över denna uoga qvicna, som i stället lät honom erfara hensor Han kände sg deromot frestad tro att det kala lugcet i hoones sätt var en täckmantel ör v och att svartsjuka och härmdlust Hade förmått henne till dat steg hon tagit. Och ru återgår jag till mitt undangömda lifp, fortfor hon med en röst, s8å uten allt uttryck af lif, att Warden tyckte sig i den höra en ekymt af förakt, en känsla som likväl i verkligheten var kenne omöjlig att hysa för någon, ja, inta ens för honom. Jag har räddat dig, och visar jag mig äcnnu en gång för dig, så skall det into blifva till din Bkada. Hoa röckta bonom sin hand med en liten skymt af den foroa ösheten. Säg att da förlåter mig,, saJe hon, Hvyad atnat kunde jag väl göra ?