Aftonbladet – 22 augusti 1871, sida 3

mm Onsvvutaesmmmm häst gnägga på andra sidan af bron. Han ropade, men fick intet svar. Detta Jjud hade likväl återgifvit honom lagu. Han satte stilla ned sin mor bredvid korset just der, hvarest markisen sutit då han väntade på Pierres återkomst. Felix skyndade så fort han kunde öfver bron och kom snart till markisionans vagn, hvilken väntade der en god timme. Postiljonen sof godt; han hölls icke vaken af några tankar och satten var bitande kall. Hans sömn var så djup att Felix nödgades skaka på honom för att få honom vaken. Skal ske, madames, sade han och gauggade sig i oJ09080. Diable!o skrek han, då han fick se Felix vid sin sida och blef halft medveten af att han drön::: Hvad står på? Ar madame i vagnen?, Vänd — låt det gå fort! Madame väntar.n De vände, och passerade öfver bron. Auna Clare — markisinnan de Croisville — likagodt huru hon numera kallas — låg på knä vid korset och höll det åter fast omslutet af sina stelnade armar. Hon var död. ANDRA KAPITLET. Warden hade således segrat. Han hade bevisat att en man ändå slutligen sjelf kan bestämma öfver sitt öde och att åtminstone han var mäktig att uppgöra en plan och genomföra densamma ända till slutet. Då han såg hvad hans hand hade gjort, bör man icke tro, att ehuru skådespelet var honom obehagligt, han erfor några barnsliga samvetsskruäpler, någon opraktisk sorg. Warden var praktiskt sinnad, icke af vana, men af naturen och derför var han ur stånd till att erfara någon känsla som icke passade till hans bästa, eller sym ej Iedde till något rö