Aftonbladet – 22 augusti 1871, sida 3

öfverallt! Men den. skulle teg bortblekna med tiden. Slutligen stod han vid porten och krackade, ksnske litet hårdare än behöfligt, men det kom sig deraf att han kände sig något nervös — hans nerver hade under den senaste tiden icke varit i det bästa skick. Man bad honom stiga in i salongen; miss Raymond skulle om några minuter komma. Men minnterna blefvo flera än några, och som han var nervös, började han känna sig otålig. Han tyckte ej om flickkapriser, som ej tjenade till något och blott förslösade tid. Slutligen, sedan han hade betraktat alla taflor på väggen, vändt om alla böcker På bordet, tittat ut genom båda fönsterna och plockat sönder en corocus, öppnades dörren. Han vände sig hastigt om för att helsa sin blifvande maka — och befann sig ansigte not ansigte med Marie! Ödets beherrskare blef dödsblek och vsckade för ett par ögonblick, liksom han blifvit räffad af ett slag. Var Nemesis likväl så näktig, att hon kunde frammana en försvunen ur grafvens dunkel? Ej heller såg han Marie ensam, Några teg bakom henne stod hans Frankensteinlemon, Dick Bartop, som hade följt henne n i rammet och stannat straxt innanför dören med ett bistert uttryck af segerglädje i ina ögon, då han fann Kvilken verkan denna yu utöfvade på hans fiende. Maries blickar voro riktade mot golfvet, lå hop längsamt nalkades, Då hon stannade ch höjde blicken till Wardens ansigte, var let som om hon betraktade denne man, hvitken hon en gång hade trott sig älska, från ndra sidan af en oöfverstiglig graf, som för ultid skilde dem åt, avta VY