: han skulle säga mera. Men han kunde ick läsa något deruti. Ehuru hon ännu endas kunde gissa sig till hvad han ytterligar I hade att säga, hade redan det marmorlika I hågda drag sem under den senare tiden Jofta lagt sig öfver hennes ansigte, återvänd dit och gifvit det ett förå!ldradt tycke, Kunde då intet hända henne — ej en3 detta sammanträffande, som dock tycktes vara ett insegel på Himlens förlåtelse — utan att någon ny sorg skulle isa blodet i hennes ådror! Felix fortfor: Ja, han dog, min bror, för er, min mor och för mig, Det var jag som borde ha dött! Jag var med honom då han föll och han skall blifva hämnad. Jag har sökt er, för att meddela allt, ty jag vet hvad han hade varit för er, och hvad han blef för mig. Men ni hade lemnat ert hem, iogen visste hvart ni farit. Af en eomotståndlig makt drefs jag att ännu en gång äterso mitt barndomshem och här skulle Säg då finna er, min mor! — här skulle jag få säga er att han dog för mig, men ock att jag skall hämnas honom., Merkisionan teg ännu och kan fortior att tala i ett slags apatetisk förtviflan, instinktmessigt kännande att det var rätt och bäst än just här och denna stund meddela bonne allt, Han sade henne således allt hvad han visste, hvad han hört, hvad han gissat sig till, sedan ellt var förbi. Så fåordigt, och med sä öm grannlagenhet som det var honom möjligt berättade han om sin tvist med Wardep, om Hughs omsorger för hennes och för hans heder, framför sin egen, och framför sitt lif; om huru Hugh förmått att för deras skull tillskansa sig den plats som borde varit hans och huru han hade stupat, marbyt för pligtens heliga sak; — en sak svm!