som för öfrigt under loppet af den betydelseful dagen hade erbjudit regeringen sina tjenster, bl af de samlade mairerne föreslagen till nationa gardets högste befälbafvare. Jules Favre telegraferade från inrikesministerie hotell till Thiers, som dragit sig undan till Ve sailles, för att fråga honom om han ville bekräft öfverste Langlois utnämning. Svaret skulle a sändas till militärskolan. Jag skall aldrig glömma denna förfärliga nat jag anlände till militärskolan; trupperna kamp rade på Marsfältet och från tusentals eldar ki stades gnistor upp mot den mörka himlen; gold: terna lagade i ordning sin met, de hade ej få bivuakera under hela denna dag; railitärskola låg der alldeles försänkt i mörker; generaler oc stabsofficerare gingo och kommo och utdelade o1 der; general Vinoy, klädd i full uniform, gick orc ligt och öfversåg det hela; ministrarne voro sam lade i en liten salong och rådplägade och frågad sig ännu en gång om de ej skulle försöka e strid mot den triumferande insurrektionen och a militärskolan göra ett högqvarter, hvarifrån ma skulle försöka att återtaga det ena qvarteret efte det andra. Under det regeringen öfverlade, inträdde gene ral Vinoy i rådplägningssalen och tillkännagaf fö ministrarne, att alla förberedelser till afmarsch vor slutade. Det var ett ögonblick af häpnad; mini strarne sågo på hvarandra, ty de hade ännu fattat sitt sista beslut. Efter ett ögonblicks tystnad sade en af dem Men, general, regeringen öfverlägger ännuv. Det är ej fråga om att öfverlägga nu, sad generalen, som alideles icke dolde sin oro, jag ä högste chef för armn och det är min pligt at rädda dess heder; jag drager mig till Versaille med hvarenda en at mina soldater. Generalen teg, ministrarne gåfvo hvarandra frå gande blickar; slutligen yttrade gensralen: I bafvej magt, I hafven rättighet att afsätta mig och ut nämna i mitt ställe en general, som skail bära de förfärliga ansvaret för de bändelser, som förbere das; hvad mig angår, så har jag tagit mitt parti att lemna armån qvar i Paris, det är att öfver lemna den åt upproret, det är att åt våra mot ståndare gifva ytterligare krafter, hvilka i mor 5 dag skola vända sig mot oss. Betänken nog: ettal Detta språk var sannerligen klokhetens, och till dragelserna hafva sedermera visat detta; men de var smärtsamt att nödgas fatta ett sådant beslu med utsigten till ett forfärligt medborgerligt kris just i det ögonblick, då landet behöfde hemta sig efter så ofantliga olyckor och då preussarne änn. ej utrymt Paris fästen. Alla dessa mörka tankar trängde sig på ministrarne, och ehuru de borde ha insett sin vanmakt — de voro blott fyra obe. väpnade mot tusentals bajonetter — kände de doch inom sig denra vrede, som drifver menniskan til alla dåraktigheter för att afvända de största brott En af dem, jag tror det var Jules Simon, hade tillstyrkt att man skulle kampera i Paris omgitningar för att kunna följa händelserna på närm re håll och för att kunna handla, om omständigheterna erbjödo ett gynnsamt tillfälle. Men regeringen anslöt sig till general Vinoys förslag och aftåget anbefalldes. Några ögonblick derefter afsände verkställande. maktens chef eu depesch till mititärskolan såsom svar på Jules Favres depesch Thiers bekräftade den tappre öfverste Langlois utnämning, dock ogerna, icke derföre att han icke byste förtroende till bonow, utan emedan han mot sin vilja var tvungen att aflägsna den teppre general dAurelles, som hade gjort landet stora tjenster., Det var för sent. Det var för öfrigt lik giltigt, om överste Langlois eller general dAu. relles bade befälet öfver nationalgardet. Revolutionen var gjord och fullbordad i Paris. Man måste således beqväma sig till att draga sig tillbaka. Kl. 1 på natten började aftåget. Alia de gator, som leda till quaierna och vägen till Versailles, bevakades af gensdarmer till häst. som betäckte reträtten. General Leflö afreste förut i en vagn, eskorterad af två sqvadroner kavalleri, Derpå följde linietrupperåa och den beryktade 88:de pbaaljonen, som dagen förut hade lyft kolfvarne i utten. På långt håll hördes icke det minsta ljud. Soldaterne defilerade dystra, nedslagna och tycta ned långsamma steg i åimman. Natten var dyter. Ingen stjerna lyste på himmelen, och tystvaden stördes endast gonom de order, som gålvos f generalerna, och genom ljudet af hästarnes steg. mkring kl. 3 på morgonen uppstego Dufaure och VAurelles de Paladines i en vagn och Jules Simon en annan, eskorterade af trupper. Etter dem öljde de gamla sergeants de ville och tåget slöts f gendarmerne till fot, säkra karlar, hvilka voro ärdiga att göra bruk af skjutvapnen, om insurjenterne oroade armåns eftertrupp, ty det försporle3 att nationalgardet redan uppförde barrikader mkring militärskolan. General Vinoy, åtföljd af in stab, satt till häst och ledde reträtten, hvilken ör öfrigt utfördes på ett beundransvärdt gätt. 0,000 man lemnade sålunda Paris, utan att Paris isste af det. Omkring kl. 6 på morgonen anommo de till Sövres. Hvilken häpnad bland inånarne i Paris omgifning! De stodo vid sina porir, stirrande och utan att begripa någonting af e militäriska rörelserna. De betraktade med föråning dessa af trupper eskorterade vagnar, och örsökte gissa hvilka de dömde fångar voro, som. ortfördes med så stora militöriska försigtighetsätt. Ack, det var regeringen, som, förjagad från aris, två månader derefter skulle rädda Frankke från anarkien. De ankommo snart till Versailles. De tre mistrarne begåfvo sig kl. 7 på morgonen till pre;kturen, der Thiers väntade dem. Jules Favre ch Picard kommo dit på samma gång. Det var ke mera fråga om att taga Paris genast. Regengen insåg det väl. Man måste nyskapa en arsom icke existerade, ty alla som den 19 Mars efunno sig i Versailles kunde se dessa soldater, huru 2 ströfvade omkring i hela staden, åhörde lare, icke iakttogo någon disciplin, voro rdiga att följa en hvar som ville förleda dem, aktläto att belsa på sina förmän, diskuterade, I och med försvarade kommunens män, och på torna hörde man ännu dessa förfärliga ord upppas med den största fräckhet: Kolfvarne i dret.. Från Rom har ingått underrättelse om en restående förändring i den italienska miniören. Ministern för offentliga arbeten Gadda, all resignera och kommer att utnämnas till eekt i Rom. Hens portfölj kommer att vertagas af senatorn de Vicerzi. Äfven arinministern Acton skall afgå och kommer t efterträdas at Riboty. Påfliga partiet i! om bereder sig att på ett högtidligt sätt! a den 23 Augusti, då påfrvea uppnår S:t tri ålder. I en nyligen utfärdad encyklica talar påfven sin tacksamhet för de bevis) tillgitvenhet och fromhet de troende lagt : dagen vid harg ftinasnfomariga ambhetesnkhi I.