sina minnen, kan icke sägas. Hon var åter ung; isskorpan kring hennes bjerta hade smält och kon var i det tillstånd af hänryckning som föregår underverk, Solep hade gått ned, men månan var uppgången och dess sken emot den bländande snön, framkallade ett mystiskt ljus, klart som dagens. Hon visste dock intet häraf. Menniskor finnas, som för kela timmar förblifva orörliga, utan medvetande af den Ir verlden, när de kommit i detta tillstånd af andelig extas, Slutligen väcktes hon. Mekaniskt utsträckte kon ägpp en gång armen, vid det att kon fann sig ha blifvit återkallad till medvetande, af att någon lätt vidrörde hennes axel. Pardon, iadame! yttrade en karlröst på franska, jag fruktade...s Hon vände sig om i det klara månskenet. I samma ögonblick såg sonen sin mor — såg modren sin son. I denna stund kände markisinnan de Croisville som om alla de flydda åren hade varit en sekund; som om hon icke förgäfves hade utsträckt sina armar; som om hon gjort det, icke för att känna sig hafva förlorat, utan för att finna, Horu hade det varit möjligt, att hon icka skulle tro sin bön hafya blifvit! hörd? Hon kände sig knappt nog öfverraskad. Hennes själ befann sig i ett sådant : illstånd af exaltation, att ifall ett verkligt : underverk bändt, skulle hon ej så hafva ansett det, Ja, om den döde markisen upp-l: stått till lifvet och visat sig för henne i det : nystiska månljaset — ej mera fantom-lik än : ult hvad som omgaf henne i denna stund, å skulle hon knappt erfarit någon bestört; ing. Hon hade långsamt rest sig upp och de todo ansigte mot ansigte. Men blott för ens pirut; utan en fråga, utan en tanke vidari å hvad svm varit och kvatd svim skulldt