Aftonbladet – 21 augusti 1871, sida 2

I OO nm Felix, yttrade hon mycket vänligare. Fortfar!s Jo, vägen blef rakt genomskuren — dei var förskräckligt. Stackars Pierre — er man som var trolofvad med Sazanune — hade följt markisen. De förstodo alla, der u vid Pre-aux-Fleurs, hury det måste tillgått Pierre hade straxt förut varit der och ät tillbaka till markisen; då de sedan till aMmans skulle begifva sig dit upp, måste da störtat ned i floden. Det var ett svårt all.n Hurua blef det kändt?a Genom Pierres hund, madame, som hade sprungit ned och funnit en näsduk, hvilken tillhört markisen och som förevisades under ett förhör med fru markisinnan i Besargon, innan hon skickades för att guillotineras.. Och barnet? Åh — madame är också bekant med barneti sade han med ny öfverraskning. Ja, barnet blef räddadt — Pierre hade fört ded till Pre-aux-Fleurs ionan han återvände till markisen, Han var en präktig gosse, den lilla Felix! Hara Jean-Baptiste och han plägade hålla oss muntra! årgen gång har Jag dansat efter hans fiol. Det var glada dagar -— Sit Felix är inte numera, hvad det fordom var. Jag flyttad; derifrån, se dan jag ift mig med en flicka lå bas, och sedan hade, som jag hörde sägas, gos-en kommit derifrån.n Än denne Jean-Baptiste, hvem var han? Var det han som uppfostrade barnet? Nej, madame; Felix uppfostrades vid Pre. aux-Fleurs, af fader Laurent, mor Cathon och Suzanne — stackare! Tot var JeanBaptiste som lärde honom spela fiol. Och dessa menniskor — ni är sjelf ifrån S:t Felix, sade Rå — känner ni ännu nägot om dem?a (Forts.)