Aftonbladet – 18 augusti 1871, sida 3

— Det sjunde allmänna svenska folkskolläraremötet i Lund. Mötet är besökt at ett antal af 5 å 600 skollärare och skolvänner, dels från Skåne, dels från andra delar af riket äfvensom från Danmark. Första mötesdagen den 15 Aug. Efter hållen predikan i domkyrkan af kontraktsprosten E. Qviding samlades deltagarne i mötet å akademiska föreningens festssl, der styrelsens ordförande, prosten L. Fenk, i ett kort föredrag skildrade svenska folkskolans utveckling från år 1842 till närvarande tid, hvarpå han förklarade mötet öppnadt. Härpå företogs val till ordförande, hvartill gkollärareveteranen, kantor S. Rosenberg med acklamation valdes, sedan kontraktsprosten Qviding, biskop Flensburg och kontraktsprosten Witt dertill blifvit utsedda, men förklarat sig icke kunna förtroendet emottaga. Till vice ordförande utsågs skolläraren J. Ljungh i Helsingborg och till sekreterare seminariiadjunkten fil. dr J. M. Ambrosius. Att vid mötet fungera som rotarier åtogo gig skoliärarne P. Ljungberg i Herslöf, P. P. Wallin i Zireköpinge, A. Bengtsson i Kristianstad och L. Engström i Landskrona. Åtskilliga skrifvelser och förslag hade till styrelsen inkommit, och beslöt mötet att dessa skulle indelas i grupper samt af utsedda beredningskomitter ordnas och besvaras.: Senare på dagen beslöts, att komitterna skulle vara tre och bestå af följande ledamöter: N:r 1. Prosten Feuk i Lemmeströ, skollärarne Hallgren i Borreby och Arvidsson i Wadensjö. N:r 2. Skollärarne P. Ljungberg i Herslöf, Friis i Kågeröd, A. Pettersson i Wexiö och M. Hansson i Sturup. N:r 3. Prosten Feuk, skollärarne L. M. Lundberg i Malmö och S. Nihlen i Kristianstad, med lektor Rundbeck i Wexiö såsom suppleant. Det ganska praktiska beslutet fattades, att ingen talare skulle upptaga tiden mera än 10 minuter, samt att inlemnade skriftliga uppsatser icke skulle vid allmänt sammanträde föredragas. Härpå skreds till diskussion öfver deiprogrammet intagna öfverläggningsämnena. 1:sta frågan: Kristendomskunskapen bör vara folkskölans förnämsta läroämne. Hvilken tillämpning af denna grundsats är bäst egnad.att såväl göra kristendomskunskapens egen vigt och betydelse gällande som ock genomföra denna kunskaps rätta förhållande till öfriga läroämnen? I diskussionen öfver denna fråga, som inleddes af rektor Wåblin i Malmö med ett längre föredrag, hvari ban betonade kristendomens allt öfvervägande betydelse såsom bildningsmedel, deltogo 20 talare, at hvilka tvenne hade ordet mer än en gång hvardera. I början var öfverläggningen obestridligen något enformig, men i den mån oppositionen visade sig blef den lifligare. Efter slutad diskussion antog majoriteten följande af kyrkoherden 8. Cavallin föreslagna proposition: Antagande den i spetsen för frågan ställda satsen, att kristendomsundervisningen är folkskolans förnämsta läroämne, hvaraf följer att denna kunskap må göras så redig, grundlig och sammanhängande som möjligt, anser mötet den sålunda uttalade grundsatsen erhålla sin rätta tillämpning derigenom, att läraren i ord och gerning, undervisning och uppfostran såväl sjelf vitnar derom att kristendomen är en hela lifvet bestämmande makt, som ock bemödar sig att hos barnen inplanta och göra gällande en sådan uppfattning. 2:dra frågan föredrogs äfven, men öfverläggningen derom hann icke att afslutas. Kl. 1 hölls undervisningsprof i modersmålet af skolläraren H: kjungberg. Undervisningen bestod deri att ett stycke ur Läsebok för skolan genomgicks med ordförklaring och gramatikalisk utveckling enligt den metod som vid seminarium blifvit införd. På aftonen var en kollation i gamla botaniska trädgården. Under mötet äro akademiens samlingar tillgängliga för deltagarne. :— Förnyad tjenstledighet. Uppå derom gjord ansökning ber K. M:t beviljat lektorn vid högre elementarläroverket i Göteborg N. W. Ljungberg, i anseende till hans genom läkarbetyg