sionen å 1000 daler silfvermynt fick han oafkortadt behålla, så länge han hvart tredje år utexaminerade minst två i veterinärkonsten inöfvade personer. Derefter redogjordes för, hara den veterinära undervisningen, som på detta sätt börjades, så småningom utvecklade sig, hufvadsakligen genom Hernqvists och hans nitiske medhjelpares ansträngningar till den aktniogsvärde vetenskapliga ståndpunkt den nu intager. Professor Lundberg tecknade derefter i några varma drag Hernqvists personlighet. Mest höll han — så slutade talaren — veterivärinrättningen i Stockholm kär, den låg honom ömt om sinnet och försvann från hans omtanke, först då döden började lägga sin ishand på hans varma ta. Hans minne skall också med detta institut fortlefva. Frofessor Kinberg höll derefter ett föredrag om Linn6 och veterinärvetenskapen, hvari visades, i huru stor skuld denna vetenskap stod till den frejäade blomsterdrotten, och professor Sjöstedt ett om Hofbeslagningskonsten, hvarefter gemensam middag intogs å Hasselbacken, hvartill voro inbjudna statsrådet Wennerberg, landtbruksakademiens ordförande och sekreterare samt veterivärinstitatets direktion. (D. A.)