EARLES DENE, ) Thora Bammarsköld. NITTONDE KAPITLET. Jaså, miss Clare har lemnat staden ? sade han, i det han sammanvek det påbörjade brefvet och stoppade det i fickan. Hennes afresa skedde ja nästan brådstörtadt. Jag hoppas hon var tillräckligt återställd för att göra denna resa? Ja, hon for i fredags — i går. Hemmet är no för henne det bästa.n Jag befarar att hon haft någon för hennes helsa skadlig sinnesrörelse. Jag vill väl hoppas... Åfven jag hoppas att allt nu åter skall bli godt och väl, sedan hon har förlåtit Hugh. Hon har således inte meddelat er någontiog rörande orsaken till hennes sjukdom, eller om hvad som annars händt? Ingenting alls. Sedan Hugh lemnade henne har hon knappt talat ett ord. Inte ens till er? Nåväl, då vill jag hoppas att allt ånyo är fredligt mellan henne och Hugh. Men vet ni, miss Raymond, att denna försoning har ingifvit mig oro. Oro? Ja. Ni käoner miss Clare; ni vet att hon är sjelfva godheten ech rättvisan, men äfven att hon, liksom mången annan, strängt rättsinnig person, inte är böjd för att fö:BODa8.n 2) Se A B AM 110—115, 117, 119 120. 194 198 (A). 197—1921, 184—136. 138, 140—178, 180— 184, 186—188,