Aftonbladet – 16 augusti 1871, sida 2

derlig ömhet sörjt för bans uppfostran, förskaffat hoxom plåts i parlamentet och haft omsorg att gifva honom en älskvärd och förträffiig hustro. Men med ett olycksbringande trots hade den unge mannen bevisat gig i alla afseenden ovärdig den lycka som stod bononi till buds och ovärdig sin fostermors kärlek. Att han var inskränkt var icke havs fel, men väl att han saknåde äfven det vanligaste mätt af tacksamhet. Midt under pågåerde valagitstion, då allt berodde på hans energi och uppförande, hade han förslöst tiden med en hemlig kärleksbandel med en flicka, som snart derpå gjorde ett ömkligt misslyckadt försök att uppträda på scenen. Ehuru Lester visste att han derigenom skulle krossa sin välgörerskas hjerta, drog ban ej i betänkande att i hemlighet vifta sig med denna flicka och att med hennes råd och bjelp kasta sig in på en lefnadsbana der han genom bedrägliga spekutioner tänkte sig kunna vinna medel att tillfredsställa både sin och sin hustrus smak för ett slösaktigt lefnadssätt. Då miss Clare fick reda härpå kurå? hon inte annat än förskjuta honom och snart förföll han i ett tillstånd af elände, hvarur han sökte rädda sig genom en lika djerf som nedriz intrig. Miss Clares lif hade icke i ungdomen varit så fullkomiigt tadelfritt som man trodde. Hon hade haft en son, som blifvit död i en späd ålder, ehuru hans död icke kucnpat bevisas. Med vetskap häraf uppsökte Hugh Lester en äfventyrare i Paris, vid namn Felix OCrevills — samma tiloamn som fadern till hennes son burit — och intalade honom att framsti som den försvunna s0nen, på det att de båda tramdelas skulle dela rofvet. Planen lyckades. Miss Clare lät narra sig och gjorde ett testamente till fördel för