Aftonbladet – 15 augusti 1871, sida 2

hade han dock vakande drömmer utan tal. Felix temperament var sådant, att han oupphörligt saxmanbind det närvarsnde med hvad som varit och många egenheter i hans natur, som oita kommit den sjelfgranskning på sksm, som han plögade underkesta sig blefvo kovom nu förklarliga. Det hade ofte tyckts honom, eburu detta troligen blott var en lek af hans inbillniogskraft, att ban i sina allratidigaste barndomsminnen förvarade bilden af en skön och stolt qviona. Han bjöd pu till att sätta denna fantasibild i samband med den gamla dam som han väl sett men icke egnat någon synnerlig uppmärkssmhet (en minnesvärda aftonen i huset vid Park Lane. Denna föreställniog verkade mäktiare på bans känsla, än till och med käreken til Angelique fordom förmått det Hvad hans kävsla för Marie beträffsde, så vägade han inte låta sina tankar dröja hos henne, mer: än hvad de, mot eller med bans vilja tvingade borom till. Den var ingen oman nu mera, utan ea grym vetkligbet, om dref horom att söka fästa hela sin själ rid hoppet om en mor — sista tillflykten för tt hjerta som hittils våldsamt kastats tillaka då det sökt fiona sin längtan uppfylld. Hvad duellen angick, i hvilken han Jikäl till slut faon sig invecklad, kände han ig nästan böjd till tacks mhet, tör att ödet å fogat der, att han icke behöfde komma omhånadt till sin mor, men säsom utkorad NMard s!la män, för att försvara hennes hejer. Han kunde derför icke tviogas att taga ifvet af Maries make; han bebötde endast åga sitt eget 1; och sådart v r nu hars jälstilstånd, att han verkligen med otåligpt lärgtade efter en ny tilivaro, olika med ans rcuvarande om också den makt som kule uppslå dörrarna tili detta nya tilltånd vore döden sjvif Oäka natioraktet