Aftonbladet – 12 augusti 1871, sida 3

MEG denna VIUlagensY ablules IM: UCkue gång historiken öfver Örebro skols, men man Iforda konne hoppas att fortsättning ej ekoli Bteblitva. Karta öfoer Norrå Sverige efier nyaste kartor och på grund af astronomiskt besräm da orter sommmandragen cch författad uti Åmiliondels skata af August Hahr Battan opptager på två blad Jemtlands, Vester-Norrlinde, Vesterbottens och Norrboitens In eller Norrland med undantag et Gefleborgs län. Det södra bladet uppteger biott de nordligsste flikarne ar Helsipgland ech Dalerve. Öfver Norrland i sin helhet fattas sålunda ännu karta. Hr Habrs karts öiver Norra Sverige kan, eburu vsrande ett atslatsät helt jör sig, betraktes såsom en fartsättning af höns bekanta keria öfver Södra i Genast fäster sig ögat vid den kloka irgen ot icke topografiskt eller med erayon bateckna andra berg är pfjeloch höga bergtrekters. Jeg har alltid appträdt emot en öfverdrifven bergteckning på kortor. för söre allmänhet och finner här med röje ett berömvärdt jämmmätt i detta afseende, v:en hvilket det hela skvile ba blifvit en vacker dikt på bekostnad e? föremål och namn, hvilka antingen icke kuonat inrymmas eller ock blifvit otydliga. Det nu befintliga, :om skall uträrka fjil, är redan dikt nog, men en dikt eom gagnar mer än skadar samt så vidt man vet, pärmar sig san afisk, är och disse. äl ådogalagda s) nom I kanterna och körnen graverade tabe ler och öjversigier. Man fiorer attförfautaren begsgnet tör Luie ellor Norrbottens län icke blott din Petterssoneka kartan uten äfven da under landskördirg Bergmans ötveripeeende och löjtnavt Vedimarke närmaste ledning på etatens bekostnad verkställda, särdeles försjgnstfolia mäcningar. Likeså finner man, att den St ska kartan öfver VesterNorrlonds blifvit noga följd; ett förhållarde som jemväl eger rum med den stora kartan öfver Jewtland af Albin. Med flit hsy förfstteren plockat ibop höjdpppgiiter och gjort det hela med den berömvärda noggrannhet och framföralit tydlighet, som men vant sig vid att förutsätta, på grund af förot lemnage goda arbeten. ÖOiverföd på välfögead torde vera att på en slik karta utmärka longituds-indelniog både från Stockholm och Ferrö, men slikt öfve;flöd skadar icke, En ej ringa ende! i kertavs tydlighet och vackra utseende mäste rättvisligen tilerkännsa firman Schlachter Seedorff, hvil ken graverat benne. Slika kartarbeten kan man blott tillönska den fremgäng de tfärtjene. — Korta öfver Skåne efter flera svenska hjelpmedel of J. H. Mensa 1871. Tryckt å Berentzen komp. litografiska institu Kjöbenhavn. Evligt anteckning i keartsns kart är bon gravered af utgifvaren och säljes i kommission hos G. F. Gad i Kjöberhavn, Vimrmelskaftet pir 32, Urgifvaren hor förut pjort sig ert aktadt nawn såsom författare till det bästs fulländad? kartverk öfver Danmark, hvilket jag hade tillfälle att gravska och i denva tidviog enmäla under den store Indus Ti och konstutstäliningen för år 1867. Hr Mansas name är en full borgen för kartans godbet, och ex Pärmare jemförelse emelJan hans karta och svenskö topografiska kärens föriät öotgifon kartblad örser Skäne visår, att den rest trogna och noggreana kopiering i till hälsten förminskad skala blifvit verkstäld. Med godt omdöme och smak her hr Mansa endast uteslntit hvad som på en förminskad kopia skulle blifva mindre väsentligt eller förorsaka öfverlastving, och alla namn äro återgifna med diplomatisk noggrannhet. Kartan kon alltså på det högsta förordas, men blott såsom en trogen kopia af rvenskaj topografiska kårens kartblad, från hvilka till? och ned diplomatisk noggrannhet blifvit följd vid namnens stamning. Hon är i det närmesta sådan som en karte öfver Skåre skulle ha blivit, ionsn kort utgifven af topog fiska kåren, om ej denna kär blifvit fö kommen. Både skala och riträtt äre nemligen detsemna. och kartan bar intet annat eget of sin utgitvere än dennes namn. I åetta fall är hon en bjert motsats til där Larssons nyligen ntsiina karta över Stöne och Blekivg, för hvilken dock äfven topografiska kären3 kertblad bliivit begagnade. wen på hvilken man ser mer at förfuttarens egna arbeten än af sjelfva stommen. Ea förläggares rättghet att utgifvs ett dylikt arbete och derigenom icke ailenast ett slags eitextryck i sammandrag uten äfven gå ex vederbörlig myndighet i törväg, är tyvärr judiskt obestridiig. Vida mer omso-gsul och utförlig samt fiosre och prydligare korta i kopparstick skulle dock ullnänheten bafva fatt i ssmma skala om vår topografiska kår sjeli utvört det borom tillköoxusande arbetet. Mean mäste dock an-i taga, att br Mensas höga och grannlaga!