Aftonbladet – 12 augusti 1871, sida 2

)Byane och Carey, samt sekreteraren i sats estiföreningen, hr Nolnoa. Närvarande posombetsmän nppmenade fåfänpt dessa herrar tt afstå från mötets hållande; br Smyth rjade talå till fölkmaussän, öch när polisjenstervännen gjorde ett nytt försök att af: tyra det, argrepos de och tlofvö ING miska undlade af pöbeln. Nu anryckte en anseuig styrka poliskonstaplar, som på förhand varit uppställd i granaskapet af parken, och n vild strid uppstod, under hvilken det lycsades polisen att bomäktiga sig ledarne, hr Smyth inbegripen. Men folkmassen tillväxte, solisstyrkan anfölls med ett fruktansvärdt stenregn, för hvilket mängen af ordningens försvarare fick bita i gräset; dö anfall, som år i sin sida gjorde på tumultuanterna, kövtö i änga deras skaror, som ouppedes, tills slutligen en afdelving en polis aniände, som lyckades skingra , ehuru först efter ena icke rings blodsntgjutelse. Upploppet varade omkring två tuamar, Under striden tågade andra folkskaror kring gatorna, ropande: Ned med drottningen! och insläende fönstren i alla bas som voro prydda med flaggor med anledning af de kucgliga familjemedlerimarnes besök i staden. På Essex-bron kom det ännu en gång till en konflikt mellan folkmassan och polisin, bvarvid den senare vann en lätt soger. Omkring hundra personer blefvo mer elier mindra svårt rårade och på Stephansbospitalet vårdas för närvarande omkring femtio af delagarne i kravallen. I England har man under de senaste daan uteslatande sysselsatt sig med slse, som drabbat flottan: t portskepp vid namn Megaera har nomligen förlist, ehuru undar jemförelsevis lyckliga oraständigheter, enär det lyckades kaptenen att sätta det sjunkfärdiga skeppet på grund invid ena ö af vulkanuiskt ursprung, S:t Paus ö, som är försedd med en sådan rikedom på skatdjur och fisk, att de skeppsbrutoa icke äro utsatta för hungersnöd, innan de erhålla den hjelp, om hvars ansicaffande engelska regeringen genast gåvt i författning. Denna sak bar dock särskildt fått intresse genom de upplysningar, som med anledning deraf kommit i dagen rörande marinstyrelsen, ty de vitna om ett sorgligt föriall, trots alla de reformer. som den verksamiwe Gladstone låter löpa af stapeln. Bland annat har me Reed, f. d. öfverbyggmästare vid flottan, till Times ingändt en skrifvelse, bvari han meddelar, att han för flera är sedan undersökte fartyget och fann det nästaa obrukbart. Min rapport., säger han, gick ut på att visa, att Megaera eudast för ena mycket kort tid kunde vera tjenstdugligt, enär bordplankoraa, deruti voro särdeles medtsgna. Om rr Waipole, då han i Mars interpelierade marinminiateren, hade vändt sig direkt till mig, i stället för att lita på folk som icke visste reda på något, skulle han kunnat upplysa, att jag efter noggrann kving hade törklarat fartyget odugligt till sjösjenst Jag underrättade emellertid då skriftigen mr Welpole derom, men nu för tiden tyckes en parlamentsmedlem ha lika svårt att finna ett öppet öra som en underordnad embetsman i marinmini hvilket jag en gång var, till och red då det gäller flera huudra engelsmäns lif eiler död. Jag begagnar detta tillfälie att ånyo upprepa, det dea nuvarande marinstyrelsen alldeles icke låter förena sig med sjöofficerarnes och matrosernas säkerhet, och om det fortgår längre på detta sätt, skall följden nödvändigt blifva, att såväl matroser som officerare vägra att gå ombord i hennes majestäts skepp. Jag har under ett helt ärs tid variv urstånd att meddelå amiralitetets sakkuaniga iådgifvare af hvad beskaffenhet mina bekymmer äro, och af hvad skäl jag hyser dem; men den tid skall komma, då flottans säkerhet skall ådraga sig lika stor uppmärksamhet som dess billighet.