Aftonbladet – 11 augusti 1871, sida 3

och marskrace, grosshandlaren Abrahamssoi på Näs första priset för qviga af Ayrshire korthorn och svensk race. Åeskäsinisninmen Sammanställning mellan der svenske och den tyske jord brukaren. Föreståndaren för Såtenäs landtbruksskola hr Ivar Kylberg, som under sommaren 187( med understöd af statsanslog företagit er resa i de tyska och österrikiska staterna bar derom aicvifvit en berättelse, hvais början cffentligsjoris i Skaraborgs Läns Hus. hållvingssällskape Tidoiog Den semmanställnicg författaren gör f den svenske och den tyske jordbruksarbetaren innehåller så mycket bsaktansvärdt, sit vi anse oss böra återgifva dot väsentligaste doraf. Hr Kyl ja nationalkarakteren lider a! elt iyte, som iydligen röjer sig i många förhällenden, och detta iyte, motsatsen til der sunda sparsamheten, uppträder under olka sö-bållsnden med olika yttringar icke biott såsom öfverflöd i lefnadssätt utan äfven såsom fåfänga i ekono:sieskötseln; och detta senare, bemantladt af den missbrukade termen rationelt landtbruk, bevisas bäst af den svaga ställning, :om i allmänhet råder hos den jordbrekacde klassen sawt ar det sitt, hvarpå de i jordbruk insatte förlager ej sällar. användas. Den svenske jordbrukaren ikläder sig ofta större risker, än ban förmär möta, och då han i en sådan på kloka beräkningar icke grounded ve ksavhet låter fåfängan hafva sitt ord med vid valet och behandiisgen af kreatussbesättningen, uppförandet af byggnader, anordvingen aj förbättringsarbeten, iaköpet af redskaper med mera samt detill ardetar dyst, skyllande p: arbetarens stegrade fordringar, så blifver den nstorliga följden obestånd och en rubbad kredit, till skada för många. Sällan erkänonss sålane skäl, utan skulden tiliskritves jordens höga beskattuing, missväxtår, banklagstistning o. s. v. Men om sådane fel icke blott uppenbara sig i den större skalan utan äfven i den mindre, remligen till någon del äfven uti den mindre jordbrokarens ekonomi, så är det likväl i sistnämnda fall andra fel, som mera allmänt och hutvadsakligt göra sig gällande; dessa lärer man bäst känna genom je.uförelse mellan vårt folks seder, arbetsoch lefnadssätt och andra folks, som ernått en bättre ekonomisk ställning. Det kan ej undgå den fördomsfrie iakttavaren af germaniska nationens skaplynne, att jenna nation besitter egenskaper, som hafvudsakligen gifva förklaringen till dess välstånd och äro värda andra vationers aktning och tillegnande. Ty hvad är det väl som sör att den tyske jordbrukaren, äfven då han innehar blott ea ringa jordbit, ofta af vapska fattig natur, kar gå iland med skattar och arrendeafgifter, som skalle anses omöj iga och oerhörda i Sverige, och att han änlock i då flesta fall upplägger en sparpensiog, om icke bans egenskaper såsom arbetare och yrkesman? Skilaaden i de klimatiska förhållandena är visserligen ef betydelse, dock iske afså stort piytande, som man i allmänhet antager; mycket af norra Tysklands kultur kan utan iviivel med framgång ötverflyttas till oss, Tyskland har en mängsidig och redd påling af h-pdelsväxter Och en sådan växtpd!ivg, som naturligtvis f;amkallar husflit och parsamhet, bildar med dessa vigtiga momener I tolklifvet en fast grund för välståndet. Handelsväxternas odling fordrar mer än hvarje innan i alimänbet oglarens egna arbete och letta både bittida och sent; vid jordens titlredande, vid växternas olika behandling, vård och renhållning samt slotligen för att bringa varen i marknadsgildt skick, såsom förhålandet är med tobak, ciehoria, kumiuin, vallmo, numle m, fl. växter. I det lilla jordbroket, dar växtodling fått osteg, ha:va familjens medlemar såväl de små som de stora stävdig anledniog att de-åt ;una ayvbete, som sedan vä! och rikligen betalas de dyrbara skördarnes höga handelsvärde. Som ett bj-rt motstycke härtill kan man ramhålla den svenska slättbondens och hans nusfolks sä:t att använda dagens arbetstimnar. Da årstider och de delar af årstiden, lå det ej är andstid, huru sktas väl tiden dä? Den tyske jardbrukarens böjelse att i sitt jordbruk intaga en växtodliog, som kan bifraga till öked inkomst, äfvea on den krätver mer återkommande arbete och 0 tanke, vör hocom i allmänhet flitig och rädd om iden; den står äfvea i närmaste samband ned den andra vigtiga faktorn för välstånlets eroåeode, husfliten, som, der den bor qvar hemmet, så märkbart mioskar utgifterna ch iobringar de många små raen betydelssalla bifortj-nsterna. Jag kan ej annat än loforda den tredje jamnverkande taktorn, nära förbunden med let tyska jolkets karakter, ofta behandlad säsom ett nationallyte, jag menar den sunda parsamhetsanda, hvilken sträcker sig till alls klasser och gör sig gällande i a!la den enkildes angelägenheter. De ovanor, som falla turisten i ögonen, det måttiiga bierdrickandet och tobsksrökandet, ilihöra egentligen städerna och de större ernvägslinierna. Vill man utan partiskhet tudera den tyska landtbefolkningen, som reresenterar massan och den nationella kraften, å kan den generella uppfattningen näppehjen blifva någon annan än den, att detta tolk ned en ovanlig arbetsaibet såväl i den minIre som i den större industrien, med enkelwet i lefnadssätt och sparsamhet intavit en od ståndpankt på den ekonomiska utveckingens bana, Det är härvid öfverflödigt erinra, huru dessa ör vårt ekonomiska lif värdefulia iörsdömen ionag hos elt auoat grannfolk och på mnärvare båll att lära känna, nemligen hos det. doga b:ödrafolket i Daucark, hvarest det mkla lefnadssätcet, arbetsamheten och spar7 SM Ir