Aftonbladet – 11 augusti 1871, sida 2

belt sätt bekräfta dem derigenom att han I nekade gifva någon förklaring, Monsieur!s utropade Felix, som blott bade tankar för en enda ssk, spi känner min mor! Ja, ätminstone trodda jag det, innan ert besynnerliga uppförande gjorde det nästan omöjligt att tro er vara hennes son och min frände. Och hvem är bon då? Är det möjligt, att jag skall filona henne? Säg mig först att ni i sanning vill vara hennes son. Ni kan tro mig — var säker! Men säg mig... Hash såg att hans öga blixtrade, att hans liknöjdhet förbyttes i kraft. Ni bör redan hafva gissat, svarade han, att jag talar om mia tant, miss Clare — om markisinnan de Croisville. Qch hon vet det? Hon vet — Hon vet allt.. Den häpvförelse, som tecknat sig i Felix ansigte slocknade åter. Hon är min mor Och har dock ej ävpu skickat efter migle Just nyss har hon fått veta förhällandet. Ni kommer då från henne? Hugh kände sig förvirrad. Han kände sig tillfredsstä!d med Felix och kunde icka förmå sig att säga honom — denne son, som så tydligt hade fattats af verklig och sann glädje vid hoppet om att äterfinna sin mor — att hennes hjerta likväl icke tillhörde honom, utan fostersonen. Så mycket har blifvit taladt och skrifvet om förhållandet mellan en mor och hennes barn, att icke mycket torde återstå att säga. Dessntom — då det måste vsra kändt genom ;na tillvaro eller genom sin brist utaf hvarje nenniska som har lefvat här på Jorden, fiors ntet skäl att öra det till ämne för en ys tologisk dis LA (Förts.)