Aftonbladet – 10 augusti 1871, sida 3

jössökt, Nils Larson öppnade sammanträdet och fösgerade derefter såsom ordförande och framstälide dervid till mötets begrundande följande frågor: 1:o. Kunna vi med vår nuvarande krigsstyrka hoppas geger i ett försvarskrig mot en stormakt? 2:0. Kunna vi det med en organisation i enlighet med K. M:ts förslag ? 2:0. Kan Sverige försvara sig, och hvilka medel äro dertill de ärofullaste och tillförhtligaste? 4:0. Förefinnes någon skälig anledning till tvist mellan Sverige och någon annan stat: a) i fråga om landområde? b) i fråga om rang och makiställning ? 5:d, Innefattar icke det af K. M:t framlagda förslaget till lag angående den allmänna värnepligten någonting mera, än ordet värnepligt antyder? 0o. Kan någon sann ära vinnas genom krigiska s. k. stora bragder? 7:o. Finnes hos den stora allmänheten af svenska folket ännu qvar någon förkärlek för krigiska bedrifter? 8:d. Böra rustoch rotebållarne vara villiga att åtaga sig en utsträckt pergorlig krigstjenstskyldighet med bibehållande af rustningsoch roteringsskyldigheten? Mötet öfverenskom enhälligt, att, såväl i anlednivg af de uppställda frågorna som ock på grund af ämnet i öfrigt, uttala såsom sina gemensamma tankar följande, nemligen : 1:o, Att de vackraste bladen i Sveriges historja äro de, som äro rena från blod; 2:0. Att svenska folket ännu icke ledsnat vid Kristendomens oförfalskade grundsanningars manna ; 3:0. Att Sveriges folk vill lefva i fred och god sämja med alla främmande nationer, och att ne hvar, som icke försummar något tillfälle att föra freders talan emot krigen, gör dermed sitt fosterland den bästa tjensten; men att den gör sitt eget land emot, som genom ord eller handling väcker ogrundad misstro till folkets fredliga sytten; 4:o. Att hvarje öfverdådigt ord föder misstro och krigiska rustningar icke äro väl egnade till tjenst för fredens intressen; 5:0. Att ordspråket: den gom vill freden måste rusta sig för kriget, icke är lika sarnt som satsen: den som vill kriget, måste rusta sig för kriget; 6:0. Att för upprätthållandet af en verkligt god grannsämja finnas ärofullare ocb, synnerligen för en mindre folkrik stat, tillförlitligare medel än den råa fysiska styrkan; 7:0. At: det är genom spridande af sansade och sunda politiska begrepp ibland folket — (Mötet menar här med ordet folket ingalunda blott den lägre massan utan jemväl de högre klasserne); genom folkets uppfostran till den patriotism, som har kärlekens till Gud och kärleken till menskligheten men icke nationalhbatet till grund; genom att icke inblanda sig i andras tvister; genom moralisk kraft och värdigt bemötande, som vårt fosterland och bvarje annat land, med en god styrelse och med tillbjelp af en sansad tidningspress, säkrast främjar en iörtroendefull och vänskaplig ställning till främmande makter; 50. Att något ämne till tvist mellan Sverige eller Norgs och någon annan sta; icke förefinnes, och att de förenade rikena, med deras genom de rest naturliga gränser afskilda läge, icke hafva att befara något fiendtligt anfall, så länge de sjelfva fast och följriktigt föra en fredspolitik, som icke kan misskänpas; I:o. Att de förenade rikena kunna mer än försvara sig — de kunna undgå att ha fiender — om tes rätt använda de på en gång hederligaste och tillförlitligaste medlen, förty en vållar icke, att två träta; 10:o. Att den hvilken såsom wisst betygar, ot en armöorganisation, sådan som K. M:t hos senast församlade riksdag föreslagit, skall, i händelse vi blifva anfallna, tillförsäkra Sverige segern emot hvilken fiende som helst, visserligen dermed betygar hvad han önskar — och hvad hvarje svensk måste önska — men också hvad han icke vet och hvad ingen slutkonst förmår satt visa; 11:o. Att mod och sjelfförtröstan äro goda dygder, men att öfvermodet är stort fel, hvarmed ett folk lika, illa som den enskilde, endast bedrager sig sjelf; 12:o. Att allmän intellektuel utveckling är omöjlig kos ett folk, hvars ekonomiska välstånd tillbakahålles. 13:o. Att det i allmänhet är med ansträngning och försakelser till ytterlig, grad och ofta med verklig nöd, som den jordbrukare, hvilken icke är nog lycklig att hafva eget kspital utan måste bebetala ränta på hela köpesummen för sitt hemman, kan förmå utgör de skyldigheter, han för närvarande har, och att vårt land har en stor mängd jordbrukare i den belägenheten; 14:0) Att jordens afkastning och värde förminskas i samma mån som arbetskrafterna beröfvas jordens buk, och att skatter och köpeskilingsräntor tynga i samma mån mera; i5:0) Att antegandet af den föreslagna värnevligtslagen skulle verka till minskning af jordens fkastning och värde i fullt lika hög grad som ndelningsverkets afskaffande skulle verka till höjiog, och att rustoch rotebållarne således icke tinde göra någon ekonomisk vinste på ett utyte, hvilket de icke heller för egen del efterträfva; 16:0) Att de för upprätthållandet af vår nuvaande krigsmakt mest betungade icke kunna sjelfilligt åtaga sig eller meå god vilja underbasta is en ytterligare utsträckt personlig krigstjensteörda, som i uppenbar strid mot hufvudgruaderna ör de ingångna aftalen om det vissa knektehållet kulle utgöras jemte detta knektehåll; — särat lutligen: . 17:0) Att svenska folkets ropresentanter icke öra under något vilkor antaga en värnepligtslag, om innefattar någonting annat eller mera, än etta ordet värnepligt antyder, och icke under ågot vilkor medgifva en ökad krigsstyrka, som an användas till anfall eller till understöd åt en rämmande, krigförande makt — och att detta iåtte varda svenska folkets handslag och helsing till andra folk ! NEBEESESSN HSE BKK REA