senare, som skall vara ungdomskär och af godt lynne samt hafva lärd insigt i sin sak eller både i läkekonsten och vapenväsendet, bör för vintern hafva en rymlig och Jjas fäkteller leksal, med all nödig redskap samt prydd med fosterländska namn och skilderier, och för sommsröfningarne en stor trädomskuggad lustpark och lekvall, hvarest de unge helst böra öfvas, derest icke alltför bårdt väder någon gång dritver dem inom hus: men eljest böra de ätven om vintern dagligen röra gig under bar himmel. Och det ärar största vigt att fäktmästarne, isynnerhet vid våra högskolor, må under de allvsrsamma läsmödorna kuona uppehålla helsokraften hos den vuxaa ungdomen, så att den ej blott kan bära lärdomen, utan också vapnen till landets försvar; endast sålunda skall vår högskoleungdom stå der en sannskyldig ljusets riddarvakt lika rustad i vett och vapen. Till dessa kroppsöfningar vinter och sommar skall lemnas så tillräcklig tid, ait fäktmästeren hvar enda dag kan för detta ändamål rå om skolungdormen två, tre timmar, då han vexelvis öfvar dem i hvarjehanda härdningslekar enligt vetenskapligt skipade grunder, såsom uti rörelse i trupp, i vapenfärd, fäktning, hoggning på sabel, språng på häst, 0. s. vV., samt eljest meilanåt anföra dem i andra uppfriskande och roande lekar, helst och oftast i de folklekar, som äro kända i hemorten. Dessutom bör under vissa tider ungdomen muntra sig och härdas genom bollspel, svärdsdans, kappridning, rodd, skridskooch kälkåkning, m. m. samt den vackra nordiska idrotten att lö; a på skidor, hvarjemte de unge böra oppmuntras till att stundom öfva sig i jagt och fiske. Alla kroppsöfningar och lekar måste nödvändigt drivas så att de roa, ty utomdess göra de ingen nytta, tvärtom Likväl måste allt detta lekande i skolan ske med det stränga allvar i lydnad för befälet samt uti noggrannhet vid öfningarnes utförande att de unge uti hvart ögonblick känna att en pligt öfvas och ej blo:t en lek. Jemte letta allvar i leken inom skolan, få ungdonarne icke betungas med så dryga hemlexor, att de ej hinna emellanåt göra nyttai hemnet; ty redan barnet skall veta, att icke lek tan arbete är lifvets stora mål. Derföre vorde barnen, åtminstone i folkskolan och på andet, ej qvarhållas vid boken hela veckar genom, utan en eller två dagar deraf vars emma, för att, i arbete och bön under mor: igon, bland syskonen ej tappa den välsig rada känslan af ett bem och pligten att gesom arbete göra nytte. (Fortes.) SCOT RER