eller när en af desse bleke och skranglige pojkar helst i flykten söker sin räddning frår en hväsande gaskarl! Man kan frukta ati de friska nordiska begreppen om kroppslig kraft, mod uti faran och lugn i döden alldeles försvinna för våra dagars ömkliga mesaktighet hos så många af det yngre slägtet och ehuru visserligen, allt oaktadt, mången af våra unge ännu eger en obruten upgdomskraft, är det allmänna till tåndet i detta afseende dock tillräckligt oroande. Väl vore ändå om vi med den myckna läsningen i vår tid för landet vuncit mer sann upplysning och en kraftigare medborgerlig anda än fordom: vi tvifla starkt derpå; och sger man på den ofta framträdande allmänna råheten samt okynnet hos u gdomen, har skolan, oaktadt allt läsande ävpu mycket ogjordt för vårt folks sedlighet. Väådan af ett undervisningsväsende och fostringssätt för svensk ungdom, helst bland den arbetande landtbefolkniogen, hvilket framskallar sådana följder, inser med grämelse en hvar gammaldags fosterlandsvän; och derföre hoppas man, att häruti snart må ske en högt påkallad förändring, hvilken redan på många håll frambryter med kraftig vilja. Ja, fäderneslandet måste bevaras, till blomstring odlas och modigt försvaras af starka olegda armar, då en våldsverkare ej så lätt skall kunna förderfva oss. Man vet att tiden efter de sednaste blodiga verldshändelserna (1870) är full af krigshot, som när som helst kan utbrista med förstörelse också öfver oss; alltså, svärd eller boja! men, sel!th er thet rikith, som betenker um örlögh tha fredhen zer 2). Derföre måste vår ungdoms uppfostran, för gossar och flickor, för furst-ns son och landtfolkets barn, sam: uti alla slag af läroverk, härefter bli, om ej så omfattande och blott nödtorftig, mera djup och fullt svensk, eller i allt :yftande till ett enda stort begrepp, fäderneslardet. Detta vianes endast genom en meddelad grundlig kännedom af Sveriges land med dess danad, läge, luftstreck och mänga förmåner, hvilket bör ioläras efter sär-kild karta (i stort mått) öfver hvartrikslandskap,ätvensom genom kunskapen om vårt folk, dess öden, antal, store snillen, hjeltar och utmärkt nyttiga fosterlandsväcner, m. m., inhemtadt genom en kartan åtföljande lärobok — hvilken, t. ex. för gotländiogarne kuode heta: Gotland och Gutarne, spridda drag ur Öas Odlivgssaga och Folklitvet derstädes — framställande bygdens fornhågkomster,odlingshäfder, minnesmärken, to:kseder, husbruk, m, m., allt detta tillika varande en fullständig ortens folklandsbok (statistik), samt ytterligare upplyst genom åskådningsritniogar, samlingar af fornsaker, djar, växter, m. m. Redan i folkskolan bör meddelas kunskapen om runorna samt flitigt ofvas uppläsnivg af nordiska sagor och rikets häfder 3), som roar all ungdom och litvar inbilloiogskraften, och i de högre läroverken skall, såsom underlag för modersmålet, läsas forpnordiskan (jemte nägoa kännedom mä iohemtas om hemortens folkspråk); och bör ät sveneka språket lemnas den uppmärksamhet, att i tal och skrift, såvidt möjligt, ntländska ord och talesätt undvikas. Också bör den mer vuxna ungdomen, till nytta för det medborger iga lifvet, få ett kort begrepp om våra grundlagar samt standom hafva telöftningar eller öfva sig i fria föredrag af våra bästa häfder, hvarntom, till uppfriskniog för både yngre och äldre lärjangar, de ofta böra roa dig med såog af våra mest fosterländska skaldeverk. Detta vore naderlaget för undervisningen i alla läroverk, hvartill må läggas några ta ANdra nödiga konskapsämnen, blott de icke neuivoga ungdomens väsende eller förrycka dess uppfostran från det föresatta fosterländska målet; men all gudsfruktlig öfning i samtliga läroverken bör, med ondantag af bön hvarje dag samt läsning ar fofsånger och kristlig sedolära, helt och hållet öfverlemnas åt presterskapet och högskolorna. Men. när läroverket sålunda lyfter de unges sinnex upp till fäderneslandet, återstär der mycket att göras för deras kroppsvård, så att de, sedan de lärt att älska sitt land, de också må kunna försvara det: och läroverket kan först anses vara nyttigt för samhället när det med lika kraft syftar till sitt tvåfaldiga mål, eller ungdomexe härdning både till sinne och kropp till fäternesiandets tjenst. Således måste oundgängligen det skadjiga mångläseriet mycket ioskränkas, hvarigenom för vår läsungdom beredes mera ledighet från boken, så att tid biir till lekar och fri rörelse under bar himmel: en uppfostran, som ger märg i benen och mod i bröstet och som är alldeles nödvändig, ej blott för våra ynglingar, utan ock för landets döttrar, som äro folkets blifvande mödrar, det finaste stålet i ett folks väsende, värneskölden tör dess tillvaro. När således läroverkets stora mål mästs vara vår upgdoms sannskyldiga uppfostran, d. v, s. såväl till själens friskhet, eller förstånd, meg och fosterlandskärlek, som ock till kroppsheisa med härdad kraft till landets försvar, skall, då mängden af läsämnen visserligen måste inskränkas, denpa uppoffring ske på boklirdomens bekostnad, men icke på helsokraftens. Ty med den senare och ett fosterländskt sinne kunna vi, om ock ej så månglärde, vara ett fritt folk, men utan densamma gå vi förr eller seaare under; alltså, svärd elier boja! Härmed är dock ingalunda syttet att åverleda vårt folk till det vilda lyonet hos bärsärkar och wikingar eller den. ärofulla kämpalusten hos konung Karl den teiftes bussar, utan blott att uppehålla svenskarnes fornärfda krigiska anda till ett högt påkalladt sjelfförsvar. 4) Men på det att läroverket må kunna bereda i allo goda frukter för fädernes!andet, måste det vinaa en fostare ställning, skiljas från kyrkan, ställas under en rärskild 3 k. nodervisningsminister, hofva sitt förmanskap ioom sig sjelft och i bela sin yerksamhet få ex mycket mer fosterigndsk och medborgerlig riktaing än som nu är fallet. Vizserligen skall läs-rektora vid det högre läroverket vara dess högete förmar; manicke långt uner honom i ställning, lön och anseoxde må skolans fäktmästare (gymnast) vara. Denno 2) Peder Månsson, Stridbs-konsth. 2) Såsom af Starbäck, Fryzell 0. 2. CP an Jan he dö