Aftonbladet – 9 augusti 1871, sida 3

sande båtarne. FESSERERASAE ISEN Folklekar och Gillen på Gotland (Ur en handskrift, Gotland och Gutarne, spridda årag ur öns odlingesaga och folklifvet derstädes ), af P. A. Säve). Vinden ech böliorna leka, håfen leker: arbotet, striden, ja he!s lifvet är en lek! Svärd eller boia: i dessa ord ligger fäderneslandets hela framtid. — Att finnas till, att ega sig sislf och att icke nedtrampas af en eröfrare är don första känslan hos ett folk, hvilket Gad gifvit ett eget land och tungomål samt egna minnen och urfrihetens heliga af. Liksom stormen etundom skall rasa uuder hizamelen, så skall split och krig alltid komma att fresta och straffa jordens folk, ty det fullkomliga lugnet, friden finnes först bortom grafven; dock rensa de starka vädren luftkretsen samt stärka trädens rötter och krigen takta och uppfriska till helsa den syndfulla menskligheten. Men det träd, som ej har sin rot djupt fästad i den fostrande jorden, kullkastas af stormen till förruttne!se, och det folk, som ej ständigt är fullrustadt till strid, krossas af iokräktaren och måste dö bort onder träldomens skam. För att afvärja en sådan obyggelig folkförintelee, måste landets ala samfundeinrättningar, eller dess lagsr, nväripgsväsende och lendsförsvar m. m. tsmt isynnerhet dess alla uppfostringsverk vara så skipade, att sla samverka till det stora målet, täcerneslandets bestånd med dess dyrbara förminer at folkelig rätt, frihet och ära. Mon, skall vårt folk ega hjerta och kraft stt försvara sig, ekall det dertill stärkas och lifvas genom uppfostran, hvilken, om det fosterländska syftemålet skall kuana vinnes, lott kan eke genom ett alldeles nyit svenskt uvpfostringsväsende för ungdomen af begge köven, eller derigenom att det riksförderfliga månglöseriet bortlägges. Det är visserligen godt att lära allt, blott ej, såsom det nu rker, vår läsungdom ef gossar och flickor derigenom mister lynvets friekhot, droger sig rån lekfältet och endast ovilligt deltager ide anbefellda konstskivade kroppsöfningarne; ty de unga, hetor det, ba ej tid med dykka barnps ligheter för den tjocka boken och de framtidsdigra betygen! Men derigenom förtvinar ungdomens styrka, dess hela väserde blir vekligt och matt och sålunda minskas hela folkets både tankeoch försvarskraft. Detta ungdomstförderf och ocsrsättliga folk. törlast bekämpas ej nog kraftigt af folkskolan, hvarest barnen, i stället för att belsstag med så många lärämnen och mycken död mivnpesläsning, borde få lära mycket mer om eget lend och folk samt de pligter, genom hvilka Gud bundit oss vid föderneglandet. Likaså äro uti å2 högre läroverken så orimt många, fast viseerligen rätt vigtiga läroämnen hopade, som der i första rammet måete till trötthet inlärss, om forutiden, utländerna och främmande folk, att lärarne i de fosterländska ämpena, eller svenskt språk och skaldskap samt landkunekap, rikssaga och grundlagar, ej ha nog tid att fullt grundligt meddela ungdomen deita, hvilka grondämnen, jente gudetroktan, uppväcka i barnahjortat en varm och helig kärlek till fosterlandet gavt om detsamma inge vår ungdom ett klart begrepp. Ty eljest: det man ej tullt känner kan man ej äleka, det man ej äleker vill iman ej försvara, och det man ej vill eller iso försvara det gär under. Derföre bör känslan ef ett fädernesland och medborgerligt sinne, som är semhällets fastaste grund, tidigast och i främsta rummet ingjutas i de unzas bröst. Dessa camfundsåsigter ha sensast ckså blifvit mycket motverkade af våra dagars miasriktade fremsinne, hvilket förklarat hvarje !ek och ungdomens vapenöfningar för synd och i stället vänjt barnen till stugusittniog och en zegnlös utavläsving al bokkram, som är dem alldeles ofattligt, samt derigerom ofta lyekats rikta deras håg alltför högt öfver jorden eller från dennua verldenn, d. v. s. också från fäderneslandet och all tanke på dess förkofran och värn. Detsa för kropp och sinne förderfliga åsigler, som äro i så nära siägsksp med munkspäkniogen och andra vidskerliga läror, sträfva till att böja själen på syndakroppens bekrestnad, men de bafva aldrig mäktat att frambringa annat än haliva -muniskovarelser, emedan en fullständig ir enniska består ef en sund själ och en sund i i kropp: Särdeles skadligt är låvgläseriet för de ynglin Ar, som engång skola sköta de yttre samfundsbsstyren, elier de som skola blifva krigare, sjörolk, landtmön, verkivästare af ella slag, 0. 8 v., samt för de flickor, af hvilka ) Ett arbete af denna titel kommer, såsom man hoppas, snart och efterhand att utgifvas, troligen i en följl af häften, innehållande, utom Förord (och det här ivförda utdraget af inledningen till våra Folklekar och Gillen på Gotland), Fötmds darsd och urtid, Forafolzens odlingshäfder, Thidvar och Gutarne, Gutarnes vandrinassagor, Gotlands lands epnad och lafistreck, Gutarne få dop, Gotlands kacolska biskopar, Ilande! och sjöfart (i äldsta tider), Wisby och Novg.rod, Wistys välmakt, Hamnsetiden, Wisby år 1361, Gutaspråket (utkast), Folksederna, Folklekar och Gillen på Goiland, Vidstepelse, Rattsvä-end:t, Gutarnes alimärna folköden och landstyrsel. Gorand under Danskarne, Gotland åter svenskt, Samfördsela på Gotland i oawla tiier, Våxtivheien, skogen på Gotland, Djurlifvet och jagten, Fisket, Boskapsskötseln, Åkerbruket, Stenväsendet, Trädgårdsskötsen, Bondens hus och gård, Wisby stad, Emhetsmän, adel och krivar Krioväsendet. Lutherska kyrkan. biskopar ör