Aftonbladet – 9 augusti 1871, sida 3

Lördagens Regatta vid Göteborg. I G. HB. T. medde!sr dess flygeande korrespondent ö.ver andra dagens kappsegling en ring, ov hviikea vi hemta föjande: Skeppsbron hade denna dag gin hvardagsfygionomi. Väl sågos ångfartygen bereda sig på att gå ut äfven i dag, men de skådeiystna utcblefvo, hvarföre endast ett par fartyg gingo ut och dessa med endast få passagerare. Ej heller å rivicret sågs annat än det hvardagliga, hvarföro, då Frey ångar ut, intet af intresse är att skåda förr än man är på ort och ställe, samma skådeplats, som i går var föremål för tusentels uppmärksamhet. Ej heller örlogsmännen äro i dag flaggboprydda, ej heller synas dessa hundradetal af seglare 1 alla riktningar plöja vågen, och ändå är taflan i dag lika vacker som i går, ja till och med i flera hänseenden öfverträffande gårdagens. Huru då? torde man fråga. Jo, emedan allt i dag tyckes förena sig att göra seglatsen till en verklig högtid. All: går i den största ordning. De täflande far kosterpa upptaga uteslutande farvattnet. Ombord å ångelupen Albert göra vi en rundfart omkrivz farkosterna och taga desamma heit flyktigt i betraktande. Der ligga med påsatta aktersegel de smäckra och vackra scgiarne, gom vi känna tillböra Göteborgs lustsegelflotta. Meu tiden lider, det afgörarde ögonblicket nalkas, den röda flaggan svajar redan å chefsfartygets mesanmast, och man står liksom jägaren då ban fått sigte på villebrådet, törseglen äro färdiga att hissas. Luften är klar och soien gjuter sin glans öfver vågen. Vinden är VNYV, men dess styrka något eojemn, mellan öfverbramsegelskultje och breamsegelskultje. Klockan är 11. Kanouskottet dårar från Cbapmas; de förut pämnda farkostersa kasta Joss och begifva gig på färden. De kryssa ut för att komma till första siguslbåten samt derifrån till sjös för att styra kurs på den sydliga sigralbåten och vidare till den rordligaste, bvarifrån de skola återvända för att passera målet, som är akter om Chapman. Bidevind för styrbordsbalsar lemnade farkosterna bojarne, och de spända hvita dukarne forde dem med fart ut på den blå ban Vi se dem långt i fjerran, vi iakttaga buru de täfla med hkvarann, men tyvärr alltf: försvinna de ur synkretsen. Åter är den röda flaggan bissad som signal till gif akt. för de nu vid bojerne väntande andra klassens fartyg inom samma afdelning. Samtliga de tre nordiska folkens flaggor äro bär representerade. Åter cånpar skottet — klockan är half 12 — och liksom en flock hvita svanor fiyga de amå farkosterna ut på den lätt krusade vågen. Äfven de styra sin kosa på den vtmätta triangeln. Dagens vind är i dubbel bemärkelse gynnsam för seglatsen, emedan den ej allensst visar farkostens saabbseglingsförmåga, utan äfven dess förares skicklighet att manövrera. Hvad detia senare beträffar syces det fom bitförarne och deras medbjelpare voro väl förtrogna med deana konst. Klockan 12 upprycker i linien skärgårdens bepröfvade barn, som äro uppfostrade på vågen. Ombord å sina på en gång massiva men dock lättskötta farkoster äro de lika säkra som oförvägna. Ronden omkring dessa tvåmastade bankfartyg och efter Kostermodell byggda fiskefartyg var en af de intressantaste. Folket ombord strålade af glädje och belåtenhet. Det tyckies fom om de hvar på sia köl voro säkra om segern. De ligga liksom på utkik ombord de nu frias däcken, ja de tyckes t. o. m. som att da litet öfvermodigt le åt hvarann, dermed sägande: Nog skailjag rå på dig, vånta bara.. Annu ett signalskott. I ett nn, hastigare än man kunnat iro, äro förseglen hissade och hvar man på sin post. Det bär utaf med ilande fart, vattnet brusar framför stäfven. Täflingslust och segerbopp bemäktiga sig dessa män, hvilka bestått mer än en dust på vågen, då de ock hemfört segern — men denna seger har ej varit sådun som den zu emotsedda, utan en vida svårare att vinna, ty den har gällt lifvet. Dean följande klassens farkoster, hvilka också afgå på given signal, äro de föregåendes värdiga medbröder och i allo lika bepröfvade. Medan na suntliga de uti dagens täflon deltagande farkosterna med spända segel gungade på ölja blå, intog lotsångaren Frey, å hvilken bestyrelsen befann sig, en afvak:an e bålivivg, tills H. K. H prins Oscar kom ombord, då ångaren styrde kurs ut till sj All: hvad regattan hittills erbjudit öfserträffades af den scen, som nu skådades, då 6 vhafvets arbetare ombord å sina farkoster voro i sitt rätta element. Med alla segel tillsatta ilade de fram, än dykande ned uti hvalfbigarnue mellan de i vredgad rörelse varande böljorua, ån lyftade på deras toppar, för att åter E djupet. Att se hwwu dessa till utseenliga bankfartyg raed sin sköiter7 gköto fram, och buru de vakade var högst egendomiigh Da välbekanta Tårgöbåtarne med siu Kosterkonstruktion hafdade nu såsom alltid sin ts såsom ypperliga slöfartyg. Vid sidan st dessa skärgårdens barn, hvilka med den beprötfvade sjömarnens säkra blick styrde sina farkoster lika lätt som den vane ryttaren sin sprios 2 Re 3 -S