Hr Östergreus utställning af träarbeten. Vi låna ur G. H. T:3 redogörelse för h-slöjdsutstäliningen följande uppgifter och omdömen: Bland de träarbeten, åt hvilka vi ru rikta blicken, finnas ting -— och dessa äro ej få — i hvilka man spårar verkliga anlag. Säådanva anlag spåra vi isynnerhet uti den om icke vanlig förmåga vitnande utställning af uti trä skurna figurer och grupper, som exponerats af hr J. P. Östergren, Smedjebacken. Dessa alster af hr Ö:s uppfinningsförmåga äro af mycket olika slag. Så se vi t.ex Carl XII Gustaf II Adolf och Napoleon I, alla tre till häst. Om högheterna ej äro porträtt-trogna, så förtjena de i: alla fall att bli bemärkta; en sjönymf hvilandei en öppen snäcka, dragen af delfiner, är ett stycke, som ej saknar en poetisk flägt; en lapp och en lappqvinna, hvilken sednare mjölkar en renko, äro ganska karaxtecistiska; yngling, pressande drufvor, tills ormen slagit sina ringlar omk ing hans arm (symbol af lasten!, vitnar om kompositionsförmåga; detsamma är äfven fallet med grupperna döende gladiator, ?bältespännarne, Oden och Tho:?, Bygpsccen?, Präddningen ur lifsfara? och ?bordsbönen, modet bästa och mest förtjenstfulla arbete ih dock Ofoknycn Scener ur 2:dra trosärtikeln; hvilket arbete utgöres af ej mindre än 32 figurer utöm diar, pelare och Ornainenter. Att hr Ö. också har en hätttoristisk begåfning,cS allt för väl af de grupper, der han haft tillfälle av göra detta sitt lynne gälande. Eller hvad säges väl om de priffespelande fyra pensionerade embetsmännen? Äio de ej trogna bilder af dessa goddagspiltar, som, oaktadt de ej mera göra gagn, dock uppbära höga belopp — för hvad de ha gjort. Uti tvenne Pnobisgubbar? skåda vi typer af de persohnager Blanche skildrar, då han sjunger Om våningen inänder?. Sjelfvaste det nybakade kejserliga majestätet har j heller fått gå fritt för hr Ö.s hänsyftningar Han låter när: ligen kejsaren ?kungen uppträda som kungen? I ett sehackspel, der samtlige figurerna äro från sigeta dager. Såväl storheter som bönder representera de båda rtotståndarne, och helt visst skola blifvande kämpar, under hvilkas händer dessa personligheter nu komma att regera, e underlåta att med en Moltkes skicklighet cernera majestäs tet, som då åtminstone här skall göras matt. Nämna vi slutligen ett småländskt bondbröllop, en både naiv och treflig grupp, der sällskapet sitter g upperadt kring bordet, och en bondspelman, så har vi redogjort för 5 års arbete i eo undanskymd vtå, hvaruti en mycket framstående naturlig begåfning gjort sig gällande. Det kan t. o. m. ifrågasättas, om icke humor och karakteristisk uppfattning här förblifvit mera gentiina och naiva, än om kompositören och exekutören blifvit ordentligt skolbildad i sitt yrke.